- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
19

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men se kostnaden, det var just att taga Anders
Jonsson på hans ömmaste sida, hvarför han också helt fogligt
vände om på halfva vägen, makade sig med långsamma
steg fram till fönstret och sade så pass vänligt att det
inte alldeles såg ut som om han ville bitas:

»Nå ja, jag får fäll* höra på hur det äJ fatt då. Men
när det ä’ midt i bråaste andtiden, så kan ni fäll inte
undra på om en blir sint öfver eländet.»

»Nenej, men si pröfninga* kommer inte precist när
cn har skuradt och i ordning,» utbrast Maja långsamt.
»Ho* passar allt på när ho’ kan komma illa te’, för annars
skulle vi fäll inte ta oiss så värst åf*ena. Men titta nu,
ska Anders Jonsson få si. Sir han den där runda
bly-klumpen, som det går ut alldeles som stålringar ifrån,
och sir han hur en åf de där stålringarna sitter fast ve*
en annan liten klump, som sir ut som ett hjärta?»

»Jaa, så sir det ut!» svarade Anders Jonsson och
stirrade i spilkummen. »Men hvad ä’ det det ska
betyda då?»

»Jo, det betyder att flicka’ har fått solsticke* och att
det står åt både bröste’ och hufve’ på’na!» svarade Maja
jmed ,bestämd ton.

»Inte sir jag någe’ hutve’, inte!» återtog Anders
Jonsson och stirrade envist i vattnet.

»Jaså, hvad ä* det där då, som ligger strax breve’
hjärtklumpen ? Och som hänger ihop ve’ den med de
där krokiga trådarna? Å’ det inte ett hufve’, det?»

»Det tycker jag en blind borde kunna si!» inföll mor
Lovisa afgörande.

»Jaså — jaja — si den fäste jag mej inte veM»
med-gaf Anders Jonsson.

»Ja si, en får lof te’ vara lite* van ve’t ska jag
säja,» återtog Maja med aldrig svikande säkerhet och
skvalpade litet på spilkummen, så att de lösa bitarna
ändrade plats och bildade nya figurer på bottnen. »Men
nu ska vi titta på lite7 annat me\»

»Står det hvad en ska bota’na me* också?» frågade
Anders Jonsson, som det tycktes allt mer och mer
intresserad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free