Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig om hur det gick både med höbärgningen och
höstsådden, och ruttnade inte potatisen för honom, så var det
då mera lycka än konst. För att nu inte alls tala om de
väntade kalfvarna eller de nyfödda lammen. Men något
troll eller någon ogudaktig varelse var inte kloka Maja,
det kunde ingen säga. Fanns det någon möjlighet att
komma fram, så var hon i kyrkan hvarenda söndag, och
prästen hade ingen varmare och uppmärksammare
åhö-rarinna än henne. Det var nog presten också! som hon mest
hade att tacka för att hon fick vara i fred, om hon också
gick och samlade litet vindfällen till vinterbränsle åt sig
från böndernas skogslotter, där de annars fingo ligga och
multna utan gagn.
»Hon är en ärbar och god kristen,» brukade pastorn
säga, »och inte är det något ondt i, att hon vet litet mera
än ni andra. Hade ni haft ögonen och tankarna med er
lika bra som hon, så visste ni kanske lika mycket med!»
Två lefvande väsen hade kloka Maja omkring sig i
sin gamla stuga. Det ena var en stor, grå katt, som
hette Olle, det andra en gammal svart höna, som kändes
vid namnet Lotta, och som enligt kloka Majas bestämda
beslut fick lefva så länge hon själf ville. Katten var
också till åren, men han gjorde nytta för sig ännu och höll
en sträng räfst med råttorna, hvilika sökte sig in till
Majas stuga när det om hösten började blifva tomt på
åkrarna.
Många tyckte nog det var orätt af Maja att hålla sig
husdjur, när hon själf hade så knappt att lefva af, och en
gång hade Anders Jonsson i Österäng, en af de tätaste
bönderna på ön, som minst af alla kunde tåla gumman,
slängt åt henne:
»Töcken där fattiglapp tycker jag kunde ha nog åf
te* skaffa födan åt sig själf och inte ha tocke’ där matfrat
när sig i stuga’!»
»Har jag tiggt någe* åf er åt kräkena då?» frågade
kloka Maja.
»Ne-ej och inte vore det lönt heller,» svarade Anders
Jonsson; »men nog tycker jag...»
»Inte för det angår mig hvad ni tycker,» snäste Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
