Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i klänningen, stod lilla syster Gertrud med fingrarna
i munnen, och vid fönstret stodo vi pojkar öfver
hvarandra som sannskyldiga bilder af den mest ohejdade
förvåning. I detsamma upphof den främmande sin röst
och sade med hörbar engelsk brytning, i det han kastade
den bredskyggiga hatten på en stol vid dörren:
»Well! jag kommer lagom! dinnern är ju redan på
bordet!»
»Hvem är ni, min herre?» frågade min far, förvånad
öfver den främmandes obesvärade sätt, i det han
steg upp och gick emot honom.
»Är du Arvid Hult?» frågade den främmande, i det
han betraktade honom forskande från topp till tå.
»Ja,» svarade min far tvekande; »men jag förstår
inte ... jag känner er inte ...»
»Nej, det är sant! Du känner mig inte, men det
hindrar inte att jag känner dig ... Jag är Jakob Hult,
din äldste bror, och nu kan du gärna komma och ta
mig i famn!»
»Bror Jakob!» utropade min far i det han skyndade
emot honom, »välkommen till den broder som aldrig
har sett dig förr än nu!»
Och sedan min mor också fått sig en kraftig
omfamning af den nykomnes långa armar, och vi pojkar
blifvit hissade upp i taket till allas vår stora
förtjusning, samt lilla syster, trots sitt förtviflade skrik och
motstånd, blifvit kysst af den skäggige mannen, satte
vi oss till bords; farbror Jakob lät betjänten ur vagnen
taga in ett par buteljer fint vin och vi hade en middag
så festlig och så glad, att maken till den aldrig förr
ätits i vårt tarfliga hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
