Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad gjorde du då?» fortfor gubben efter en
god stunds tystnad.
»Tog ur lådan, far!» blef svaret.
»Det va’ inte precist det du lofte mej, när jag
skaffa’ dej dit!»
»Jag vet det nog, far! Jag har burit mig uselt
åt och ni kan väl aldrig i lif vet förlåta mig?»
»Det blir en sak för sej, det! Det va’ väl någon
som narra dej, kan jag tänka! Var det någe’
kvinnfolk?»
»Nej, det var ingen som narrade mig! Jag har
ingen annan att skylla på än mig själf! Men ni skulle
aldrig ha skaffat mig dit, far! Det är hundgöra om
hvardagarna och latmansgöra om söndagarna, och så
vill man inte vara sämre än andra, och så ligger
frestelsen så nära till hands ... och så ... och så ...»
Här slog han händerna för ansiktet och brast ut
i hejdlös gråt, under det han kastade sig ner på golfvet
bredvid gubbens nätbinda och snyftade:
»Gud i himmelens tron, att jag skulle komma hem
igen på det här viset!»
»Du kunde ha kummi’ sämre,» sade Mattias efter
en stund och försökte få honom att stiga upp; »om du
tyckte att det inte va’ någonting te gråta för! Nu
kan det väl bli folk åf dej igen, för så länge taljan
ä’ mjuk, så kan man splitsa’na, sa’ kajutvakten när
han bröt armen åf sej! Men hvad tänker du nu göra?»
»Ge mig af ut på sjön! Det ville jag som liten
pojke och det vill jag än! Där skall det bli karl
af mig, far, det lofvar jag er!» svarade fostersonen,
som nu lugnat sig något och satte sig på bänken bredvid
gubben.
»Ja, det var det jag lofte mor din att jag skulle
göra dig te,» sade Mattias och lade sin breda, valkiga
hand på hans knä, »men så for högfärdsdjäfvulen i
mej, och jag skulle göra dej te herre, gu’bevars! Men
det ä’ väl bra för någe’, kan jag tro! Nu har du
fått din minnesbeta för lifstiden, liksom han därborta,
som också ramla’ ur bo’t!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
