Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hm,» sade han därpå tyst för sig själf, »det går
som medicinalrådet sade: hjälpen kom för sent! Det
lider allt mera mot slutet. Pulsen är knappt märkbar
mera. Gud i himmelen, att jag inte skulle få komma
förr! Men han har väl sitt visa råd äfven med detta.
Jag får åtminstone rädda barnet, och sörja för hennes
framtid. Så stilla och så vacker hon ligger där, den
arma ... hvad hon måtte varit skön, innan olyckan
och förnedringen hann henne! Och när man tänker på,
huru här ett rikt människolif blifvit splittradt och
förstördt, medan han, förstöraren och splittraren, lefver
i öfverflöd och synd och jordisk glans. När skall han
vakna till medvetande om sitt brott? Hon har redan
försonat sitt, hon — om det var något. Ty, hur lätt
faller inte den unga, oerfarna, lösligt uppfostrade
flickan, när smickret hviskar och det ungdomliga blodet
sjuder?»
Den besynnerliges tysta betraktelser afbrötos af
den sjuka, som med en djup suck öppnade sina ögon,
hvilka först liksom sökande irrade omkring rummet,
och sedan med ett uttryck af frid och förtröstan fästes
på den besynnerlige hjälparens magra och svårmodiga
anlete.
»Ni är här, min välgörare!» hviskade hon, »jag
känner att det lider mot slutet. Sedan jag i går
omtalade för er mitt sorgliga och syndiga lif, har jag
fått en sådan frid inom mig. Har ni talat vid ... vid
honom?»
»Ja, jag har talat vid honom i dag,» svarade den
besynnerlige med något osäker röst, i det han höll
hennes hand mellan sina, »och han har lofvat att draga
försorg om sitt barn!»
»Gud välsigne — och förlåte honom!» hviskade
den döende kvinnan, »så som jag tror och hoppas att
han förlåtit mig! Och nu, nu vill jag tala med min
flicka!»
Den besynnerlige herrn steg upp, öppnade dörren,
och utan att säga ett ord fattade han den i yttre
rummet sittande flickans hand och förde henne in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
