Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Stackars min flicka!» suckade hon för sig själf,
»jag kan inte tända upp en julbrasa åt henne. Och
inte har jag hjärta att väcka henne heller, fast det
nog börjar att kännas litet kallt här inne. Ack min
Gud, hur skulle det väl ha sett ut här, om inte den
frikostige hjälparen i går träffat på mitt stackars barn?
Helt säkert hade det då varit slut med mig, och min
flicka hade varit ett moderlöst barn, lika visst som hon
nu är ett faderlöst.»
Och den sjuka suckade djupt, och ämnade just
göra en ny ansträngning för att stiga upp, då hon
hörde någon fingra på dörrklinkan, ty något annat
lås fanns inte på den sneda dörren till för detta
bagarstugan.
Den sjuka hade icke kraft nog att ropa för att
fråga hvem det var, och tycktes med en viss
förskräckelse vända blickarna bort åt dörren i det
halfdunkla rummet, då den i detsamma öppnades och
grannen midt emot i portgången stack in först sitt hufvud
och därpå hela sin värda person. Den var just icke
särdeles rekommenderande vid första anblicken och
blef det ännu mindre vid ett fortsatt betraktande.
»Fru» Hindell, som hon själf kallade sig, var
nämligen en stor och starkt byggd, sexti års människa,
med ett groft och rödbrusigt ansikte, omhöljdt af en
smutsig nattmössa, under hvilken några gulgrå hårtestar
stucko fram, och den öfriga toaletten var just icke
heller tilldragande. Den bestod nämligen af en kort,
grå yllestubb, under hvilken ett par stadiga ben och
fotter, i f. d. hvita ullstrumpor och ett par afskurna
gamla stöfvelsockor, tittade fram. På halsen hade hon
en gammal rutig ylleschal, som var knuten bak på
ryggen, och var för öfrigt bararmad — men med
ett par armar, som icke hade sett vatten på mången
god dag, och som förr kunnat tillhöra någon vedsågande
dalkarl, än en medlem af det så kallade svagare
könet. I handen hade denna gratiernas vanlottade syster
en halfbutelj, i hvilken ett afbrutet tvåskillings talgljus
var instucket, och lysande framför sig med ljuset, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
