Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mannens dotter, ja! Det var en egendomlig
kombination.»
»Ja, men den lyckades! Gå vi framåt Friesens
park? Jag visste, att det skulle behöfvas en motvikt
mot käringen och att den bästa motvikten därvidlag
vore ett barn, som den unga kvinnan kunde fästa
sig vid med hela styrkan af sitt efter kärlek törstande
hjärta. Och du måste medge, att det fanns väl inte
ett hyggligare sätt för en gammal ungkarl att skaffa
henne ett sådant väsen bredvid sig, än att låta henne
taga vård om mannens öfvergifna barn.»
»Ja, det medger jag!» svarade den andre skrattande,
i det han lade doktorns arm under sin, »och inte
alla gamla ungkarlar skulle ha handlat så
oegennyttigt. Nå, och det var därför som gumman fick
gallfeber?»
»Ja visst! Hon ville naturligtvis, att dottern skulle
bli grefvinna andra gången, och nu blef hon bara
professorska i stället. Det var ett skäl. Det andra
skälet var att excellensen, som, säga hvad man vill,
ändå är en äkta god aristokrat, tog sig för att betala
nevöns skulder, så att den unga änkan hade sitt
fadersarf ograveradt, och följaktligen inte behöfde
bero af sin söta mamma. Det tredje skälet, och det
värsta kanske af alla, var just barnet, som jag skaffade
den unga frun.»
»Nånå, det var heller inte att undra på,» skrattade
den andre.
»Nej, naturligtvis. Du kan väl tänka dig, att det
blef en massa mer och mindre giftigt prat om den
saken, och att gumman skrek på skandal, så att hon
var hes som en tornväktare. Och härvidlag betedde
den unga frun sig så modigt, att gumman blef ännu
värre, och fick sig på det sättet en den allra mest
envisa gallfeber på halsen, som jag nånsin hört talas
om under min långa praktik. Hon var alldeles
gulgrön i ansiktet ett halft år — sedan kom jag då så
långt med henne, att hon blef bara gul, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
