Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter begrafningen, men fråga dem ett halft år efteråt,
så får man höra.»
»Nej, jag gifter mig aldrig! En gång har mamma
tvungit mig att ingå en förening, som inte var mitt
hjärtas önskan — andra gången sker det inte.»
»Har jag tvungit? Gudbevars, så poetiskt det där
ska låta. Jag undrar just, om inte du lika gärna som
jag ville bli friherrinna ... ja, jag menar lika gärna
som jag ville ha dig att bli det. Om du också inte hade
velat det, så kan du tacka din Gud för att du hade
en mor, som tänkte och handlade för dig, annars vete
väl raggen hvad du hade kunnat få tag i för en
intressant fattiglapp, som skulle ha satt af med våra
pengar. Du kan riktigt vara glad öfver, att du inte
själf fick bestämma dig.»
»Ja, men hädanefter gör jag det!» svarade den
unga änkan sakta, men bestämdt; ja så bestämdt, att
fru kommerserådinnan högst förbluffad sjönk tillbaka
i soffan, och började gråta öfver sitt otacksamma barn.
»Du måtte väl aldrig tänka,» började hon efter en
stund, sedan hon hunnit sansa sig något; »du måtte
väl aldrig tänka på den där bokmalen, din kusin; jag
tyckte han var nog oförskämd att hviska vid dig på
begrafningen; men det säger jag dig, det ska aldrig
ske, så länge mitt hufvud sitter där det sitter!»
»Jag har sagt mamma, att jag aldrig gifter mig,»
återtog unga frun lika sakta och lika bestämdt; »men
om det skulle komma att hända, så väljer jag nästa
gång själf.»
»Det gör du inte, det ska jag låta dig veta,» utbrast
kommerserådinnan alldeles ursinnig, i det hon reste sig
upp till hela sin längd och näsan blef spetsigare än
vanligt; »du tar den jag vill, och därmed väl.»
»Seså, mamma lilla, blif inte häftig!» förmanade
dottern, i det hon också steg upp tämligen ceremoniöst;
»nog vet du, som är så förståndig, att jag numera är
min egen giftoman, och att jag inte alls behöfver ditt
bifall, om jag vill ingå en ny förening.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
