Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han skulle hjelpa till med skogshygget och
vinternoten, skärgårdsbons tvenne vanliga förströelser under
den tiden af året då snön välter ner och isen ligger
brofäst mellan öar och kobbar.
Det var nämligen så att det hade gått på tok
med skeppar Boman, och skutan hade de förut på
våren tagit af honom för skuld, och sedan dess kände
han sig alldeles ur sitt esse, ungefär som en afsuten
dragon. Han gjorde nog hvad han skulle, det var
inte fråga om det; men han gjorde det långsamt och
ogerna. Han var stark som en björn, bara han ville
ta’ i; men det var just inte särdeles ofta han ville,
och det ledsammaste var det, att han ville mycket
sällan när de andra ville. »Han hade sitt hufve’ för
sej» — mente både kyrkvärden och drängarne, och
började man bråka med honom, då var han rent af
som en istadig häst: ville man att han skulle stå, då
gick han, och var det fråga om att röra sig, då stod
han der som om han varit planterad i jorden.
Drängarne, i synnerhet Kalle, som nu kom och
väckte honom, hade sina egna funderingar om
Bomans »envetenhet». Och det hade nu för resten
pigorna med, i synnerhet Elna, som var en rask, frodig
och rödblommig skärgårdsjänta på ett par och tjugo
år. Hon ville lefva och dö på att det var de många
»gaskarne» som hade gjort Boman så der besynnerlig
af sig, för ombord på skutan stod kaffepannan alltid
på elden i kabyssen, och hvad var då naturligare än
att bränvinsbuteljen stod strax bredvid och att Boman
tog miste på den och på half butelj en med grädden i,
och på det sättet kom sig till att »gaska» mer än
som var nyttigt både för hufvudknoppen och
plånboken.
Kalle återigen, och med honom de andra två
drängarne, kunde ge’ sig så många som flögo och for
på att det var något kvinfolk med i spelet och att
Boman hade blifvit så der konstbesynnerlig derför att
han gick och höll af någon jänta, som han inte kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
