Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle fästa hennes uppmärksamhet på en vacker
ut-sigt, en egendomlig molnbildning eller ett ovanligt
färgspel i belysningen, som den unge målaren hade
gjort. Den elegante grosshandlaren tycktes inte ha’
sinne för naturskönheter, inte ens der de äro så
tunnsådda som i grannskapet af Hamburg, och gjorde hon
sjelf någon gång ett försök att visa honom på något
vackert i den vägen, så tittade han merändels åt ett
helt annat håll, antingen öfver, under eller på sidan
om det utvisade, och sade sedan med den släpande
ton som nästan alltid utmärker den som är eller vill
synas vara blaserad:
— Jaså, det der? Åhja, det går väl an! Men nog
har jag sett det som varit vackrare!
För honom var i allmänhet en färgrik solnedgång
något som påminde om eldsvåda; visade hon honom
på en af de vanliga nordtyska bondgårdarne, som
midt på slätten tittade fram ur en tät dunge af
solbelysta löfträd, som stod der så skarpt profilerad emot
den dimmiga horisontens våglinier, så undrade han
om det blef mycket frukt på träden och hvad
inverkan skörden här skulle kunna få på spanmålspriserna
hemma; han hade, med ett ord, det i en ung flickas
ögon oförlåtliga felet att inte kunna höja sig ens en
tum ifrån marken på hvilken han gick. Hon kunde
nog också en och annan gång tänka att en sådan
stadighet kan vara lycklig nog, derför att det är
farligt att flyga ibland. Det är inte alla fåglar som
kunna sträcka vingarne till oafbruten fart mellan
himmel och jord, och hellre då hålla sig lugnt vid
marken med ens, än att göra en kullerbytta just när
man väl kommit upp i rymden ett stycke. Ty så
docka hon var, kunde hon nog både höja sig och
kvittra i sina bättre stunder; men hon tröttnade snart,
om hon inte fick stöd af starka vingar, och hur skulle
hon då kunna föra en annan med sig och flyga,
för två?
Emellertid nalkades slutet på vistelsen i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
