Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en grosshandlare. Jag hade nog stanna’ hos
distla-torn längre än så, för det va’ en bra tjenst, men han
hade en son som va’ bokhållare och den var kittslig
på mig och skulle te’ och klå opp mig en dag när
jag va’ oppe på höskulln och skar hackelse åt
hästarna; men som jag just inte va’ så klen då häller,
så tog jag unga herrn i kragen och kasta ner’n på
gåln så han höll på te’ bryta nacken åf sej; fast han
slapp unna’ med te’ vricka ena armen och få axeln
ur led. Och den unga, han ville göra polissak åf’et;
men gubben, som va’ en rejel karl, sa’ att det
valrätt åt’en, derför att han gaf sej på en som han inte
rådde på; men te’ mej sa’ han att jag fick ge’ mej
åf hvart jag ville, men i hans tjenst fick jag inte bli’
kvar, för han hade inte råd te’ låta slå sönder sina
pojkar åf en töcken grofhuggare som jag.
Ja, och så kom jag då te’ grosshandlarn och det
va’ en tung tjenst, för en skulle vara i tygena
klockan sex om mårnarna och städa kontore’, och se’n
skulle en släpa och dra’ kärror och böka i magasine’
hela da’n och ligga nere ve’ Skeppsbron och
pack-huse’ och ta’ opp varor och föra omkring packor te’
alla di kryddkrämare och hökare som fans i sta’n, för
si grosshandlarn han kursa med Norrlands- och
Finlands-saker, ser kammarern, och der va’ inte ondt hvarken
om silltunnorna eller laxfatena. Och så hade han
en såg deruppe i Norrbotten, så ibland kom det stora
skutor med bräder, och då skulle en vara me’ och
ta’ emot dom och lägga opp stora brädstaplar ve’ en
brädgård som han hade när roddartrappan ute på
Djurgåln. Men en bra tjenst var det annars, för
grosshandlarn va’ en mycket rejel karl och betalte bra
lön, och mig höll han som en slags förman för di
andra drängarna, så jag hade det rigtigt storgodt ett
par år i rad.
Men så vet jag inte hur det va’, men i slutet på
femtitale’ var det — jaja, det är allt någe’ tocke der,
som en trettio år se’n, tänker jag, så blef det någe’
Frän gator och skär. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
