- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
354

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med bitter ironi i tonen. — Det högsta en kan bryta
om da’n, så ä’ det en tie, tolf kvadratfamnar, så inte
ä’ dagspänningen så värst golik, inte! Men tror inte
kammarern di tycker det ä’ för styft betalt ändå,
bönderna? Jo lit’ på det, att di gnäller värre!

— Men då har väl Petter maten också och
husrum, och–

— Maten? Jo i hälskotta! Jag kan inte få köpa
så mycket som en mjölkskvätt en gång för
mensk-ligt pris, utan den får jag trafva långa vägar efter,
om jag inte vill betala mera än den ä’ värd, och
husrum det har jag då på logen förstås, men då ger jag
mig hällre åf hem om kvällarne, fast det ä’ en half
mil te’ gå. Nej det hörs att kammarern inte känner
te’ skärgårdsbönderna!

— Ja, men nämdeman här, det är ju en prägtig
karl, och — —

— Jaa då, det vore lögn te’ säja annat! —
med-gaf Petter, — det ä’ en rejel gubbe, det ä’ sanning,
det! För åf honom får en då hvad en ska’ ha’, och
det på rundstycke’, och det ä’ inte alla en kan säja
det om. Men inte ger’n någe’ öfver, inte — låt bli
det! Och det har då häller ingen begärt; men när
jag har fått opp det här schoke’ så får han allt
betala tolf öre, om han vill att jag ska’ bryta opp mer.
Det har jag sagt ifrån, så se’n får’n göra som han
vill! Men jag kan undra hvad klockan ä’ på da’n, jag?

— Hon är half tolf! — svarade kamrern, sedan
han tagit upp och sett på sitt ur, — och det på
slaget ändå!

— Si, det ä’ så förargligt med min gamla rofva,
hon har stanna’ i natt, och jag vet rakt inte hur det
ä’ vulet mena! — sade Petter långsamt, i det han
gick till en sten der västen låg och tog fram ur fickan
en stor, gammal silfverrofva med dubbelboett. Han
kom tillbaka till kamrern och återtog betänksamt, i
det han ruskade henne ett par dugtiga tag och sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free