- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
330

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur är det nu egentligen med den der aftären? Jag
vet ingenting, jag! Är hon kvar i Stockholm ännu?

— Jo, fanken också! Hon reste hem morgon
derpå, i sällskap med den der Australnegern, eller hvad
han var för en! Det var allt svinaktigt af dig, Acke,
att du inte varskodde mig, utan lät mig springa dit
opp som en galning i svart frack och hvit halsduk.
För jag fick höra se’n utaf portiern att du hade
träffat honom inne på restauranten, så du visste nog hvem
han var.

— Ja, det gjorde jag! Men hvad skulle det tjena
till att säga något åt dig! Jag tänkte att du skulle
fria i alla fall! Hundratusen kronor är alltid bättre
än inte, och — —

— Ja ser du Acke — detsamma tänkte jag också
när jag satt hemma på eftermiddag och hade fått
fundera på saken. Och derför så tog jag på mig
uniformen igen och kilade dit dagen derpå klockan tio;
men då hade de rest med morgontåget! Åh! hvad jag
blef ursinnig — det var visst det, som gjorde att jag
fick magkatarr — åtminstone hjelpte det till. . för
annars var det nog den der festveckan som
förderf-vade mig! Och inte nog med det! Kan du gissa hvad
den kostade mig i ett för allt, med vagnar och
spektakelbiljetter och drickspengar?

— Ja, den gick väl till en tre, fyra hundra kronor.

— Ett tusen femtio, du!

— Ah, du är galen!

— Förbanna mig gjorde den inte det! Ja, det
vill säga, då räknar jag in med de tvåhundra som
Robertson lånte af mig den da’n när vi var ute till
Tullgarn — och dem lär jag allt få titta efter, för nu
håller han som bäst på och skaffar sig ackord, och
då får jag naturligtvis inte ett öre, efter som jag är
hans kompanjon! Nej, det ska’ fan nå’nsin göra sig
till för enkor mera och inte jag!

— Ja, men vacker var hon, du Pelle!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free