Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå alltid blef förargad om man inte skrattade. Sjelf
försummade han det aldrig, då han deremot hade
mycket lätt för att hålla sig allvarsam om någon annan
lade för en historia, äfven om den var rolig nog,
hvilket just inte alltid plägade vara fallet.
Vid bordet fick revisorn sin plats emellan fru
Robertson, som oupphörligt skrattade och fröken
Barrett, som pratade allt lifligare, ju mera hon åt. Midt
emot sig hade han den unga enkan, som satt mellan
Pelle och hans kompanjon och med den vana
verlds-mannens lediga sätt delade han sig emellan sina båda
grannar och hade ändå emellanåt ett artigt ord till
öfvers för sin vackra motpart, som ibland verkligen
hade behof af att få litet annan konversation till lifs än
Pelles halfsentimentala framtidsanspelningar, eller
kompanjonens högjuridiska resonnemanger om prejudikat
och skadeersättningar, patenttvister och vädjanden
till högre rätt — saker med hvilka han skenbarligen
ville förbluffa och blända sin vackra granne.
Rättvisan fordrar dock det erkännandet att det
var bara under middagens första stadium som
konversationen höll sig på så högtidliga områden. När
de första vinglasen hunnit tömmas och stämningen
blifvit litet lifligare, kom samtalet naturligtvis in på
helt andra vägar; det talades om teater och rågtullar,
om margarin och socialistlagar, om förlofningar och
hushyror, sommarnöjen och strejker,
Parisutställningen och Hamburger-lotteriet, kvinnofrågan och den
nyare litteraturen, moderna för dagen och missionen
hos Zulukaffrerna; — med ett ord, allting rördes ihop,
skärskådades, disputerades om och affärdades, — så
som det i allmänhet brukar gå till på dessa middagar,
der man glömmer den förnämsta regeln för all
ordentlig matsmältningsprocess: att låta maten tysta munnen,
och att först börja på och prata sedan man ätit sig
mätt.
Man kan derför inte annat än gifva rätt åt den
gamla embetsmannen i ett af rikets kollegier, som hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
