Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela golfvet, medan de knutna händerna voro
fastlåsta som i stelkramp och hela ansigtet svartblått och
vanstäldt. Men någon likbesigtning kom icke i fråga,
hade väl knappast gjort det ens under fullt normala
förhållanden, och gjordes så mycket mindre nu, då
hela socknen var i uppståndelse genom de båda ungas
hastiga slut, och då hvar och en med bäfvan tänkte
på hvilken vedergällning som drabbat den af ingen
älskade, af de flesta fruktade eller hatade Magnus
Larson.
Och han sjelf, var han krossad af slaget som
träffat honom? Hade hans stolta sjelftillit nu blifvit
skakad i sina rötter och hade han ändtligen fått lära
sig att det fans en herre äfven öfver honom? Ja, i
första ögonblicket, när man efter nattlångt sökande,
frampå morgonen fann de båda ungas lik uppflutna
bland sjögräset och vassen i den lilla skogsgölen, då
föll den starke mannen rak lång till jorden, som
träffad af en blixt. Men han repade sig snart igen,
och redan dagen derpå syntes han nästan den samme
som förut; det låg bara ett mörkare veck öfver pannan
och ögonbrynen, och det var något fruset, något
iskallt öfver hela hans varelse. Hustrun jämrade och
grät, Jan och Kerstin likaså, tjenstfolket öfverbjöd
hvarandra i klagan och tårar; men inte en tår fans
i hans öga, och inte ett ljud af sorg gick öfver lians
läppar. Den gamle faderns kraft var helt och hållet
bruten, han anklagade sig bittert derför att han låtit
Johan gå ifrån sig den olycksdigra kvällen; men sonen
såg inte åt honom en gång. Han satt hela den
följande natten vakande vid sin gammalmodiga byrå
med klaffen, och läste igenom och sönderref papper,
dem han sedan brände upp i kakelugnen, och när
morgonen kom, gick han ombord på ångbåten och
for till staden för att köpa kistor åt de båda unga.
På kvällen kom han hem igen, lika kall och lika
tyst. Johan låg lik ute i mangelboden och dit gick
han och stod der och såg på honom en lång stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
