Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14.
— Hur är det, kära Stina? — frågade
kyrkoherden efter en stunds tystnad, sedan sången derute
förklingat; — skrämde han er, den der stackarn?
— Äh, det ä’ fäll värre än så, kära körkherrn!
svarade Stina med darrande röst; — Bena rigtigt
skakar under mig än!
— Kom och sätt er då! — svarade kyrkoherden,
i det han gick fram och fattade hennes hand för att
föra henne till stolen. Just när han kom fram med
henne till bordet och spinnrocken, stötte han med
foten mot ett föremål, som skrapade mot golfvet.
— Hvad va’ det? — frågade Stina med den
blindas vanliga spända uppmärksamhet.
— Åh ingenting! — svarade kyrkoherden hastigt,
sedan han bockat sig ner och från golfvet upptagit
en större bottenskärfva af den sönderslagna bunken ;
han betraktade den först noga och lade den sedan ifrån
sig på bordet, så långt bort att den blinda inte kundé
nå den, — men säg mig nu, kära Stina, hvad det
är som förskräckt er så mycket?
— Får jag tala rigtigt upprigtigt med körkherrn?
— frågade den blinda, i det hon lutade sig framåt,
med ett ångestfullt uttryck i det bleka ansigtet.
— Ja, visst får ni det! — svarade han, i det
han vänligt lade sin hand på hennes arm och såg
henne medlidsamt in i de slocknade ögonen.
— Jo, sir körkherrn! — började hon mödosamt
och pustande som af en inre tyngd, — det ä’ så att
— — nej! det ä’ så tungt te’ tala om’et — — jag
mäktar det inte!
— Det blir lättare om ni anförtror er till en vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
