Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnade vid fogelskyttet om vårarne, men som nu
antagligen inte på länge varit i bruk, och i taket
hängde en af de vanliga, konstrikt nog hopflätade
tagelkronorna, kring hvilka flugorna taga sig en aldrig
slutande ringdans, hvilket hindrar dem att slå sig ner
på personerna eller de öfriga föremålen inne i stugan.
En gammal, tung bössa med lång pipa hängde på
väggen mellan utgångsdörren och gafvelfönstret, der
gubben satt, och bredvid den ett gammalmodigt
kruthorn, som förut prydt någon ungdomlig gumses hårda
panna, samt en mager hagelpung, nästan svart af ålder.
Det var alldeles tyst inne i rummet och man
hörde endast surrandet af flugorna och
spinnrocks-hjulet, då gamle Lars långsamt lyfte upp hufvudet
från arbetet, kastade en blick ut genom fönstret och
sade nästan som om han talat för sig sjelf:
— Sola lackar neråt, ser jag! Hur mycke’ ä’
klocka’, Lill-Stina?
Flickan tog hastigt bort hufvudet ur händerna,
kastade en snabb blick på den stora klockan i sitt
långa, raka fodral och svarade säkert och bestämdt:
— Half åtta i rappet, morbror Lars!
— Ä’ hon så mycket? Jaja, det slår allt in, det!
— återtog gubben med en ny blick ut genom
fönstret; — då ä’ på tiden att börja tänka på långrefven!
— Lägger ni på mask, fader Lars? — frågade
Blind-Stina, i det hon ett ögonblick stannade
rockhjulet.
— Det va’ visst värdt, det! — svarade gubben;
— hvar skulle en få töcken ifrån i den här torken!
Åhnej, en får allt nöja sig med strömmingsbitar!
— Får jag hjelpa er te’ beta på? — frågade
Lill-Stina ifrigt, i det hon på nytt tittade upp ur boken.
— Kan du med tocke, du? — sporde gubben
med en välvillig blinkning åt det hållet der hon satt.
— Ja då, ho’ ä’ så händig med tocke! —
svarade modern med en ton af berättigad stolthet och
satte spinnrockshjulet i fart på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
