- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
119

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han svängde med sakerna och skrek åt de båda
drän-garne:

— Hejsan, pojkar! Nu ä’ Slanken ute och
flottar! Österman och Larsgubben, si det ä’ stöttakarlar
det! Jonson gaf mej en stor, stark, för att han blef
åf me’ mej me’ samma! Husch! hvad den gjorde godt
i skrofvet! Men sir ni pojkar! Magnus och Jan, dom
vill jag inte ge’ så mycke’ som en rutten sillnacke
för! Hä, hä, hä!

— Ur vägen ditt åbäke! — röt Magnus, som nu
kommit upp till grinden med de andra; — annars
ska’ jag lära dej–

— Oj jästaligen! — skrek karlen med ett
groteskt skutt, i det han slog ihop knytet och skrinet;

— der ä’ di ju bå’a två! Har I fått så långa näser,
så I inte kan komma fram? Då ska’ jag fäll vika
unnan min, jag — var så go!

De andra brusto ut i ett gapskratt,

— Illfåne der! — röt Magnus, i det han kastade
honom åt sidan, så att han tappade både skrinet och
knytet, hvarpå kyrkvärden med stolta steg styrde
kosan neråt landsvägen, följd af Jan och de sina.

— Kors en så’n skojare! — skrek den rödhårige,
i det han kastade sig ner på marken bredvid kistan,
hvars lock flugit upp, så att en massa bråte ramlat
ut på backen; — här ligger nu alla mina mojänger!

Derpå plockade han hop sitt skräp, men hejdade
sig plötsligt och mumlade, i det han vände sig om
der han låg och knöt näfven efter de bortgående:

— Men vänta mej ni! Jag ska’ visa er, era
bondtjufvar, att Slanken — —

— Tyst nu och kom! — ropade Österman kärft,
i det han gick ut på landsvägen till honom; — reta
inte Magnus, du! Det kan komma surt efter!

— Äh skräp, Österman! Ingen rädder här! —
skrek Slanken, i det han med knytnäfvarne böstade
ner sakerna i skrinet, hvarpå han steg upp och följde
efter fiskaren på några stegs afstånd, i det han med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free