- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
101

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tade förargad framför sig, i det han utbrast: — Tvi
dej, din elaka rackare!

— Hvad sa’ han, du — hvad sa’ han?

— Di har ingen säkerhet för att Österman kan
fö’ mej, tyckte han! Angår det dej det, din sturska
kanalje? Jag fö’r mig sjelf, jag! Och så tyckte han
att det bara ä’ de rika bönderna, som — — nu tar
di ihop hela högen — nu dunkar körkherrn med
klubba’ — ja, däng dom i skalln, hela skrälldusen! —
Vänt’! han säjer att aktion ska’ hålla i — nu bjur
di igen — Jan går ner te’ sjutti — nu skriker
Österman femti — nå ändtligen!

— Nå? nå? — ropade den blinda ifrigt, — nå?

— Kan du hålla truten på dej? — skrek den
rödhårige, i det han slog ifrigt åt henne med den stora,
smutsiga handen bakom sin rygg, och derpå lyssnade
han igen med spänd uppmärksamhet och vexlande
uttryck af ångest och glädje; — efter några ögonblick
hördes derinifrån ljudet af ett klubbslag och i
detsamma gjorde han ett högt luftsprång af glädje, tog
alla tre trappstegen i ett hopp och kom ned på
gården, der han började dansa och knäppa med
fing-rarne, i det han ropade med ett skallande gapskratt:

— Hurra för det nype’! Hörde du, Blind-Stina,
det va’ klubba’ som föll i bole’! Österman fick mig

— hejsan! då får jag hållas nere ve’ sjön! hä hä hä!

— Kan du vara gla’ åt det, din stolle? —
frågade den blinda, i det hon stirrade åt hans håll med
förvånad min.

— Ja sir du, det är hej lifve’, det! För när
Österman ä’ ute och fiskar, så har han alltid en
brän-vinsplunta i öka’! Hejsan och hoppsan!

Och gädda’ hon stog och glodde på sarfven,

Hopp, fidelej !

Nu slipper jag yxen, plogen och harfven — .

För inte rogar di me-ej!

sjöng han derpå, i det han fortfarande svängde sig
kring med groteska rörelser och knäppte med fingrarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free