Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så ofta är typisk hos våra sjelfegande bönder.
Man märkte att han såg upp till sin långe och
tvärsäkre sidokamrat med en viss, surmulen beundran,
som långt ifrån var frivillig, och en och annan lurande
snedblick från de små ögonen tydde på att han nog
bra gerna skulle velat komma åt honom på någon
ömtålig punkt, om han bara hade kunnat.
De båda så skarpt olika sidokamraterna talade
om dagens predikan.
— Det va’ allt oss han nysta’ till, när han talte
om di rika! — sade Magnus Larson med ett visst,
halft förargadt välbehag, — det kan jag ge mig
tusingen på! Han vill allt åt oss, när det så kan bära te’.
— Ja jästaligen! — svarade den andre med hög,
gnällande stämma, i det han strök sig om näsan med
afvig hand; — nog vill han det, det kan en då rakt
inte ta’ miste om. Men aldrig kunde han fäll mena
oss med »di ogudaktiga» häller, som han domdera
om så fasligt?
— Fan tro’n! — utbrast den långe harmset, i
det han slog af en maskros med käppen; — men vill
han leka lanter med mig, så ska’ han se efter att
han har papperna i ordning! — Men hur är det nu,
Jan? Tänker du ropa in »Slanken»?
— Ja, nog funderar jag på’t! För han lär ska’
vara hemma i litet åf hvarje, säger di — och så ska’
det ju vara tur me’ te’ ha’ en töcken der tosing i
huse’!
— Tror du på tocke skrock, du? — inföll
Magnus med föraktligt löje.
— Nej jästaligen, inte tror jag på’t, men i alla
fall så säjer di–och Kerstin ho’ tycker, att när
en i alla fall behöfver hjelp lite’ emellan, så vore en
töcken der stolle bäst te’ ta’, för den behöfver en då
hvarken krusa me’ i maten eller på husrumme’ förståss!
— Det kan fäll så vara det, men tar du’n, så
får du allt hålla tummen på öga’ på’n, för illveten ä’
han, och blir han sint, så kan han sätta eld i knuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
