Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en liten förstukvist i någon sorts verandastil och
prydd på sidorna med några refvor af
nyuppklän-gande hundrofva.
Dalsänkan och backen omgåfvos på trenne sidor
af omvexlande barr och löfskog, som än klängde
uppåt brinkarne, än följde med ned i sänkningar ne, och
på detta sätt bildade en vågig, än mörkare, än
ljusare ram utefter horisonten, som inte var långt borta.
På fjerde sidan, midt för kyrkbacken, sluttade landet
långsamt ner åt sjön, än naket och upplöjdt, än
upptaget här och der af små nylöfvade träddungar, ur
hvilka än ett rödt tegeltak, än en hvit skorsten, stucko
fram, klart blänkande i solskenet. Och så längs ned
hafvet, glittrande blått med små hvita fransar på
kammen af de långsamt framrullande dyningarne,
hvilka för en frisk ostlig vindkåre letade sig in
mellan en krans af låga holmar och skär, utanför hvilka
man här och der såg ett gatt, der himmel och vatten
stämt möte med hvarandra, utan hinder af några
kobbar och stenref, som här och der stucko upp
innanför synranden.
Cludstj ensten hade nyss slutat och de gälla
klockorna i klockstapeln på sidan om kyrkan ringde till
utgång, medan orgeln spelade en högljudd gånglåt, som
genom de öppna kyrkdörrarne trängde ut i den friska
vårluften och tycktes gifva förökad fart åt de muntra
svalorna, som på hvinande vingar kretsade kring den
lilla kyrkan, under hvars tjärade spåntak de nyss
börjat reparera sina fjolårsbon med lera nerifrån
stranden, dit de gjorde upprepade utflygter utan rast eller
ro. En och annan af de muntra byggmästarne gjorde
till och med i brådskan, eller af misstag, en hastig
titt in i det lilla vapenhuset under tornet, men kom
genast ut igen med ett gällt »kvivitt» och snodde
sedan om hörnet vid tornmuren, för att i nästa
ögonblick med vårdslös elegans kasta sig högt upp i luften
och se’n sätta af direkte öfver tornspiran och ned
till det rika materialmagasinet nere vid stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
