Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet och naturen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var ej pessimist i dessa stunder
och sjöng ej heller psalmer; — hennes sång
var fågelns jubel lik i gröna lunder
när våren nalkas efter vinterns tvång!
Hon sjöng om kärleken, om drufvans safter,
om lifvets glädje, glömmande dess kval,
och sången stärkte lifvets sjunkna krafter
i nödens koja, som i praktens sal.
Hon sjöng om fosterlandet och dess minnen:
med »Frithiof» in i hvarje hem hon steg, —
med »Svea» manade hon dufna sinnen
att smida svärd till plog för egen teg.
Med »Vikingen» hon tände mod i barmen
uppå en ungdom, som var frisk ännu,
och sjöd ibland den öfver, skaldeharmen,
den straffade af idel kärlek ju! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
