Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ika 0x2
□årejn.
tan il [-ralensk-q-]
{+ralensk-
q+}
tlleii
.bref,i
b smk
lanste
jr inge
attark
förte
i plock
ån,
bravad sa
n do t
Fran»
itu t»
¡nasäif
‘älle o£
:a st)’®
föra:
lfva, $
Julie ö’
ald, s®
den*;
t
ikultcs
r af *
nniski
genom döden, ögonblickets genius, hindras att vara
tillstädes vid sin egen upplösning. Gubben tycks häruti
göra ett undantag.» Erinras bör kanske härvidlag, att
Tegnér själf åtta månader förut berättat, hur den
stackars gamle gustavianen, som förlorat alla sina fakulteter
utom aptiten och nu kunde liknas vid en vålnad som gick
igen oeliå/, hade låtit helsa till sina båda Martinor, hvilka
han efter Tegnérs öfvertygelse älskade lika ömt som —
oxstek och kalfkotletter.
En annan gång, den i dec. 1828, då Tegnér uttalat
sin förvissning^att blott hans hjärta hunnit uppfylla sin
mänskliga bestämmelse, den att sätta skal och slutligen bli
sköldpadda, skulle hans lynne förbättras, svarar hon
härpå: »Säga hvad ni vill, min ädle vän, ’skalmask’ blifver
ni aldrig. Ack, så många andra födas blott därtill! Men
för högre själar kan själfva sköldpaddhamesket förädlas,
då vi i dess skal vagga vår lefnads drömbilder. Eller
med de affallna fjärilsvingarna till segel genomfara
känslans, inbillningens och hoppets sköna arkipelag.»
Längre fram kommer äfven politiken till tals, hvarvid
friherrinnan röjer något mera benägenhet för tidens
sträf-vanden än hvad fallet är med den nu retlige och
konservative Tegnér. Sålunda tar hon parti för Gei jer, tillmäter
Cru-senstolpes anfall ingen statshvälfvande eller mördande
inflytelse och ser ej i tidens onda tecken en straffande
förklaring öfver envåldsmaktens oumbärlighet, hvarpå
Brink-man trodde lika renhjärtadt som på kvinnodygd. Lika litet
som påfvemakten vore konungamakten ofelbar, och den
senare kunde allra minst af det skäl skyddas för kritik, att
den maktägande vore gammal. Men visserligen skulle hon
beklaga både konungen och Svea folk, om den förre i sin
mannaålders fullhet mottagit kronan såsom en gyllene
för-skrifning på maklighet och ro. »Vi veta ju alla», tillägger
hon, »att ifrån spiran och biskopsstafven ända ned till
Prdding, Biografiska studior. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
