Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formaliteterna kunde bryta». Och då denne brottslings
djärfhet antagligen skulle gå så långt, att han för att rädda
sig eller vinna tid kunde indraga de vördnadsvärdaste
personer i sin process, trodde konungen det vara
försiktigast att synas okunnig om häktningen, ända till dess att
han kunde öfverlämna fången till lagarnas hela stränghet.
På detta bref svarar kurfursten med löfte att sända
papperen, så fort dessa och de öfriga sakerna af
weimar-ska regeringen utlämnats, hvarefter han i afseende på
fångens kvarhållande låter följande artiga vink undfalla
sig: »När Ers Majestäts mått och steg äro tagna för den
brottsliges afförande till Dess stater, skall jag gifva order
om hans öfverlämnande utan minsta uppskof till den,
som får sig denna kommission uppdragen.»
Med de Simmingsköldska papperens afsändande
gick det emellertid ej så fort, hufvudsakligen af det skäl,
att fordringsägarne i Jena ej före erhållen godtgörelse ville
lämna säkerheten ifrån sig. Men slutligen, fram i juni
1786, expedierades det oaktadt sakerna från nämnda ort
till Dresden och papperen därifrån till Gustaf III.
Stut-terheim uttryckte därvid genom Bose det hopp, att
konungen skulle befria saxiska regeringen från skyldigheten
att hålla merbemälta fordringsägare skadeslösa, en
uppmaning den man från svensk sida ej skyndade sig att
efterkomma.
Ännu mindre brådskade Gustaf III med fångens
öf-verförande till svenskt område, en fråga, som enligt hvad
redan omnämnts, skulle bero på de svenska juristernas
mening, på undersökningen af de beslagtagna papperen, på
mannens brottslighet med ett ord.
Emellertid hade ryktet om Simmingskölds häktning
spridt sig till hemlandet och flera af kreditorema,
däribland P. Alströmer, yrkade på fångens hemsändande. Först
framställde dessa hos Svea hofrätt en begäran härom men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
