Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen — till finnandes i Vetenskapsakademiens bibliotek,
där jag dock förgäfves efterfrågat densamma.) Efter
denna afbildning stacks sedermera, naturligtvis äfven
genom Simmingskölds försorg, af J. F. Martin ett porträtt,
som i anordningen starkt påminner om G. M. Armfelts.
Ett annat, mindre smickrande porträtt från denna
tid, ett beskrifvande, lämnas af Lars von Engeström i
dennes Minnen och anteckningar:
»Lagman Johan Simming, adlad Simmingsköld»,
berättar han, »var en af de groteskaste figurer jag sett: stor
och lång, ej senfull utan fet, hade ett osmakligt,
otänkande ansikte, en stor mage och en kroppsställning, den
Mareks von Wiirtemberg liknade vid ett S. Hans
oskicklighet var blifven, såsom gamla ordspråket lyder, en visa
öfver hela staden, och i synnerhet omtalades under namn
af Simmingskölds fem olyckor ett besök han gjort, i
hvil-ket han inom få minuter hade trampat ett fyra års barn
på foten, så att det jämmerligen skrek, vält öfverända
en papegoja med dess bur och ett bord fullt med
kaffekoppar. Flat öfver hvad som händt ville han skynda
bort men fastnade med värjan emellan dörrens gångjärn,
och, när han ändtligen kom lös, lopp han så obetänksamt
sina färde, att han ej blef varse kammarjungfrun, som
kom med kaffekannan, utan sprang henne öfverända. Det
tillädes, att hon fått missfall, men ingen misstänkte
Simming att hafva varit första orsaken till hennes olycka.
Hans smak var känd: il aimait les revers des medailles.
Han bar vanligen en stor muff och gömde däruti de
dåliga verser, med hvilk^ han uppvaktade alla dem, af
hvilka han trodde sig kunna vinna beskydd och
rekommendation» . . .
»Han var beständigt i riksrådets (Scheffers) förmak,
och, när han fick företräde, kom han fram med vers och
förslag, som syntes patriotiska. Ingen har med mera nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
