- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
255

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Tro inte, att jag var fullt så dålig, som det
såg ut. Jag skämdes hela tiden för mig själf, då
jag försökte öfvertala dig att fuska och narras.”
”Farväl Wilton. Kanske träffas vi någon gång
igen och bli riktigt goda vänner. Lycka till, det
säger jag af hela mitt hjärta.”

Kenrick och Wilton voro nu ensamma. För
Wiltons skull försökte Kenrick anslå en så glädtig
ton som möjligt, då de tillsammans gingo öfver den
öde skolgården till grinden utanför hvilken
vagnen höll.

”Du har ju alla dina saker med dig, Korpen?”
”Ja”, svarade han frånvarande med en lång
af-skedsblick på den gamla skolan.

Med en tung suck steg han därpå upp i vagnen
och tryckte hård t Kenricks framräckta hand.

”Farväl Ken. Får jag skrifva till dig?”

”Ja gärna. Det skall bli roligt att emellanåt få
höra af dig.”

”Och du svarar mig ju, Ken?”

”Ja naturligtvis, stackars liten. Farväl, Gud
välsigne dig.”

Kenrick såg i månskenet att Wiltons ansikte
var alldeles öfversköljdt af tårar.

Yagnen rullade bort, och Kenrick återvände
ledsen och nedslagen till sitt rum. Då han åter satte
sig ned vid sina böcker var det med känslan af att
träget arbete är hvad som bäst jagar sorgsna tankar
på flykten.

All hans diktan och traktan gick nu ut på att
förvärfva ett nyss ledigt stipendium, som under fyra
år utgick med nittio pund om året och var af en
furstlig välgörare doneradt åt skolan. Det fanns
visserligen andra stipendier, men detta var St.
Winifreds största, och Kenrick behöfde det bättre än
någon annan. Han visste dock att utsikterna voro
små, ty om han också förmådde upptaga en täflan
med Walter, var han rädd för Power. Men hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free