Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tiden hemtade sig våra patienter Walter
och Eden endast långsamt, och om ej alla visat dem
så mycken vänlighet, hade dagarna i sjuksalen blifvit
outhärdligt långa.
Rektor och fru Lane visade dem äfven stor
vänlighet. Rektorn lånade dem underhållande böcker
och hans fru spelade schack och damm med dem,
läste och sjöng för dem och tog dem ofta med sig,
då hon åkte ut.
Under det lektionerna fortgingo fick Walter ibland
taga Eden med sig ner till stranden, ty då fanns det
ingen där som kunde trötta dem. Och Eden låg
utsträckt i det mjuka gräset och halfsof eller också
hörde han på, när Walter läste någon saga högt.
Efter fjorton dagar var Walter fullkomligt
åter-stäld, och kort därefter fick Eden åter visa sig i
skolan. Men han, Walter, Henderson och Power fingo
nu ett sofrum för sig själfva, och den ängslan, från
hvilken han därigenom befriades, var bättre än all
medicin. Kamraterna, som insågo hur grymt han
blifvit behandlad, visade honom ovanligt stort
deltagande och finkänslighet. Det var också nästan
omöjligt att ej tycka synd om den lille stackaren,
blek, nedslagen, nervös och skygg som han blifvit.
Och de som förut stått på Harpours sida mot
moni-törerna, ändrade åsikt vid anblicken af hans offer.
Men det stackars barnet kände sig dock aldrig
lugn och nöjd annat än i Walters sällskap eller uppe
på Powers rum, och äfven där var förändringen
märkbar. Hans glada skratt hördes sällan eller
aldrig, och ett vemodigt leende var vanligtvis den enda
glädjeyttring man kunde locka af honom. För
tillfället tycktes han också ha förlorat all håg för sitt
arbete, och allt hvad lek hette hade förlorat all sin
dragningskraft.
Power skämtade en gång helt godmodigt öfver
hans likgiltighet, men då fick han tårar i ögonen.
”Var inte ond på mig”, bad han; ”jag kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
