- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
117

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iinna mig dumfriare än någonsin”, sade han med
ett svagt leende.

”Dum? Min gosse, det har aldrig någon tyckt.
Det är inte de dumma gossarne som sitta primus i
klassen, som du så länge gjort. Jag törs inte stanna
och prata längre med dig Daubeny, hur gärna jag
än ville, men gossarne få tio minuter att berätta dig
alla skolnyheter.”

”Förståndigare — — för framtiden”, upprepade
Daubeny för sig själf ett par gånger med låg röst.
”Det är för sent att tänka på det nu. Vet du
Walter, jag tror inte han anar hur sjuk jag är. De ha
skrifvit efter min mor, och hon kommer hit i kväll.
Jag hinner åtminstone få se henne ännu en gång.”
”Åh säg inte så där, Daubeny”, utbrast
Henderson, som var mycket lättrörd. ”Du får inte gå
ifrån oss; vi kunna inte undvara dig.”

”Käre gamle vän”, sade Daubeny, ”du får nu
ingen att gyckla med”, och han lade sin feberheta
hand på Hendersons. Gossen vände bort hufvudet
och brast i gråt.

”Nej, gråt inte”, fortsatte Daubeny ledsen; ”jag
ville visst inte narra dig att gråta. Jag är nöjd och
lycklig, Flip.”

”0 Daubeny, vi kunna inte reda oss utan dig”,
snyftade Henderson.

”Daubeny! Det är ett namn som jag knappt
känner igen”, sade den sjuke gossen småleende. ”Säg
Dubbs som förr — det är ett så lustigt, tungrodt
namn, som alldeles passar för egaren. Du minns,
att det var du, som gaf mig det, och nu känns jag
knappt vid något annat.”

”Jag har plågat dig så mycket”, sade
Henderson snyftande, som om hans hjärta ville brista; ”jag
har aldrig gjort annat än retat och gycklat med dig,
och du har alltid varit så snäll och tålig. Förlåt
mig om du kan.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free