- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
65

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några af de förståndigaste och mest rättänkande
gossarne drogos däremot under denna tid till honom,
ehuru de själfva knappt kunnat förklara orsaken, och
inom kort fann han vänner bland dem i hvilkas väg
han svårligen annars kommit.

Daubeny, till exempel, som var en af de
samvetsgrannaste gossarne i hela skolan, sökte upp
Walter så ofta han kunde, och en annan vän af samma
slag var en gosse, som hette Power, och som Walter
redan kände litet till genom Kenrick, som satt i
klassen under honom.

Det var någonting mycket tilldragande hos
Power; hans ärliga ögon och lugna och tillbakadragna
sätt, som höll honom på afstånd från de flesta
gossarna, hvilka det oaktadt sågo upp till honom,
gjorde att man satte värde på hans vänskap.
Walter, med hvilken han knappast utbytt ett par ord,
tyckte att han var stram och öfverlägsen, men kände
sig likväl dragen till honom, ehuru han satt flera
klasser högre, och därför förmodligen aldrig skulle
sänka sin blick så lågt ner, som till Walter. Men
under dennes pröfvotid visade Power honom så
tydligt sin aktning och kom honom så vänligt till mötes,
att han med glädje och tacksamhet mottog den
erbjudna vänskapen.

Det tillgick sålunda:

Omkring en månad efter Walters bestraffning
ströf-vade han som vanligt ensam omkring på stranden.
Det var just när floden kom, och han roade sig med
att stående på en af de stora stenarne vid stranden
se hur vågorna skummande närmade sig, till dess
vattnet slutligen omslöt hela hans lilla ö. Han var
så upptagen af detta skådespel och den vackra
solnedgången, att han ej märkte, att någon närmade
sig, förrän en behaglig röst bakom honom sade:

”Kors Evson, jag tror du ämnar praktisera de
gamla martyrernas sätt — binda fast dig vid en
stång och stå orörlig tills tidvattnet dränker dig?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free