- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
53

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känner ej hvilket annat straff väntar dig, men
hoppas uppriktigt, att du ej skall tillåtas kvarstanna
bland oss, men skulle detta bli händelsen, är jag
öfvertygad om att hvar och en af dina kamrater,
som eger en gnista hederskänsla, skall visa dig
det förakt och ogillande, du så rikligt förtjenar.”
Hvarje ord af den uppretade läraren träffade
Walter som ett knifstygn, och han satt orörlig och
förkrossad vid tanken på den grymt orättvisa och
lågsinnade handling, hvartill han förledts af sitt
häftiga lynne.

När Percival blef uppbragt låg det en sådan
kraft och styrka i hvarje tillrättavisning han gaf,
att gossarne för länge sedan gifvit sin mest
omtyckte lärare det halft smickrande binamnet
”Blixt-och-Dunder.” Men ingen af dem hade förr hört
honom tala med så mycken sjudande harm och alla,
med undantag af den ädelmodige Henderson,
skrämdes till tystnad däraf, som om de varit utsatta för
ett starkt åskväder. Men Henderson tänkte i denna
stund endast på Walter.

”Säg honom”, hviskade han till kamraten, ”säg
honom, att det berodde på ett misstag, och att du
trodde det endast var en hög gamla skriföfningar.
Gör det, käre Walter, innan han hinner gå.”

Men Walter satt fortfarande tyst och orörlig
med nedlutadt hufvud, och med ännu en blick af
förkrossande förakt, svängde läraren sig om på
klacken och gick tillbaka till sin klass.

”Lägg det inte så hårdt på sinnet, käre Walter”,
sade Henderson och lade armen kring hans hals.
”Du rådde ju inte för det. Gå och säg Paton, att
det berodde på ett misstag, och jag är säker på att
han förlåter dig.”

Henderson önskade att Walter kunde finna
lättnad i tårar, men inga tårar kommo, och blott en
lätt darrning visade att gossen hört hans ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free