Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fodervicka, ettårig, allmänt odlad
foderväxt: V. sativa L.
Kråkvicka, flerårig, finluden,
slan-kig växt med talrika hlommor på
utdragna skaft: V. Cracca L.
Tranvicka, flerårig, med korta,
få-blommiga skaft: V. sepium L.
t Tictoria regia (lixdl.) eller
Vattnens Drottning-, en af de
största blommor i verlden, tillhörande
Neckrosorna, växande i Amazonfloden.
Vide, n., en afdelning af slägtet Pil
(Salix l.), hvilken innefattar talrika
buskväxter, blommande på bar qvist,
med långskaftade fröhus: Vetrix Fb.
Yidet, som sin gång från bäckens
sanka brädd
Med rötters krypning stjäl ocb röjs i
gräsets bädd.
OXENSTJERNA 2: 30.
Bandvide, med glatta knoppar och
qvistar, finludna, skrynkliga blad:
Salix aurita L. Användes till tunnband,
vidjor m. m.
Gråvide, med ludna qvistar,
knoppar och blad: £. cinerea L.
Grönvide, med glatta, gröna, men
under torkning svartnande blad: S.
nigricans (Sm.).
Jordvide, en låg, i jordbrynet
krypande buske: S. repens l.
Utom dessa finnas åtskilliga andra
arter, såsom Gulvide (S. bicolor Fb.),
Lagervide (S. laurina Sm.),
Rosmarinvide (S. rosmarinifolia L.) m. fl. Se
Bot. utfi. 3: 293 o. följ.
i Videvier, se Vira.
YideÖrt, f., ett slägte bland
Hvifve-växterna, med bladig stjelk, gula
blommor och vid basen sammanvuxna
ståndare: Lysimachia l. Allmänna
Videörten har stor blomruska i toppen: L.
vulgaris i.. Jfr Penningört och
Topplösa.
Yif, m.?, Nerike = Gullpudra.
Yifva, se Hvifva.
f Yig*eltorn, se Väretorn.
Yija, se Via.
Yikon, n., en ört af Hallonslägtet,
med trefingrade blad, röda blommor
och utmärkt läckra frukter:
Rubusarc-ticus l. Frukten kallas vanligeu
Åkerbär, men detta namn är särdeles
opassande (i södra Sverige tillagdt Hallon),
och önskligt vore att den ypperliga
fornnordiska benämningen Vikon (=
de heliga bären) allmänt antoges. Jfr
Rietz Ordbok.
Vild-, Vill-, ett vanligt epitet till
vilda arter, som närma sig en odlad art,
eller till vilda stånd af en äfven odlad
växt, t. ex. Vildapel, Vildpäron,
Vill-hafre,Villdrufva(=Trolldrufva),Vill-humle, Vild Fläder, Vild Körs, Vildt
Lin eller Hör, Vild Morrot m. fl.
Vild Cypress, m., Wahlenberg =
Klådris.
Yild-dodra, se Dodra.
Yildpalsternacka, se
Palster-nacka och Bolmört.
Vildpersilja, f., se Glis.
f Yildpesa, f., Vesterg. ==
Dår-repe.
f Vildpoley = Dosta. Namnet är
upptaget ur Tyska kräuterbiicher och
har aldrig tillhört Svenskan. Jfr
Sten-poley.
f Yillbär, n., se Trollbär.
f Villoreda, f. = Gulmåra. Jag
anser namnet ursprungligen hafva
varit Hviloreda, emedan växten
begagnats i stället för bolster i sängar. Jfr
Slägfrid.
f Villpors, m. = Sqvattram.
f Villsqvattram, m. = Pors.
Yilster, f. = Jolster.
Vinbärsbuske, m., tvenne arter
af slägtet Ribs, utan taggar, med ätliga
bär: Ribes L.
Röda Vinbär, R. rubrum l.
Svarta Vinbär, R. nigrum l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
