Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärnsvampar, svampar likartade
med förenämnda Lafvar:
Pyrenomy-cetes Fb.
Kärr- är ett af de vanligaste
artnamn, t. ex. Kärrfrier, -fräken, -kafle
(se Kaflegräs), -sälting, -tistel, -vial
m. fl. Se slägtnamnen.
Kärrfloka, f., en liten Umhellat
med krypande eller simmande stjelk
och två—trestrålig blomflock:
Helosci-adium inundatum Koch. Afven kallad
Krypfloka.
KÖrfvel (af Lat. Cerefolium),^m.
1) Spansk KÖrfvel, ett slägte bland
Umbellaterna, liknande Hundlokan,
men med refflade frön: Myrrhis
odorata Scop. 2) Svensk KÖrfvel, en art
af Umbellatslägtet Anthriscus,
liknande Persilja, men med släta frön: A.
Ce-refolium Hoffm. Scandix Cerefolium L.
Körne, n., »»kallades här (i Skåne)
både Prunns (spinosa) och Rosa
(canina), som begge allmänt läggas på
gärdesgårdarne, liksom sparr-ryttare,
att afhålla kreaturen och nästan
folket». Linnés Sk. resa 321.
i KÖrning, m., Vesterg. (enligt
Ihre) = Pors. Föråldradt och
obrukligt namn.
Körs, f., Körsbärsträd, n., ett
slägte bland Stenfruktträden, med i
flock sittande blommor och rund sten
inuti bären: Cerasus Toubn. Af
Allmänna Körsen (C. vulyaris Mill.), med
syrliga frukter, hafva vi talrika
förändringar odlade, hvilkas urskiljande
tillhör pomologiska arbeten. — En vild
art är
Fogelkörs (C. avium Moenoh), efter
frukterna vanligen kallad Fogelbär.
»Kersebärsträ... voro så höga som
björkar och alldeles vilda, såsom :andra
skogs-trän, och ingalunda planterade; alla voro
af Fogelbärsslagen, med stora blad och
söt (svart) frukt». Linnés Yestg. resa 25.
Kösa, f., ett besvärligt, ettårigt
åkerogräs, med yfvig, slak vippa och
lång borst: Apera Spica venti P. Beauv.
L.
Lackfiol, f., en i äldre tider vanlig
benämning på Löfkoja. Har äfven
blifvit kallad Gyllenlack, d. v. s.
Gyllne Lackfiol, hvarmed egentligen
menades gul Löfkoja. — Vild Lackfiol, se
Marfiol.
t Lacklök, m., enligt Wahlenberg
= Löksuga.
Laf, m. (af Isl. laf a, hänga).
Namnet tillkom ursprungligen endast de
trådformiga, hängande slägtena (Usnea
och Alectoria Ach.), men öfverföres nu
till en talrik familj bland
Groddtråds-växterna, hvars rot, starn och blad äro
förenade i en bål (lafbål), inneslutande
ett lager af gröna korn. Genom dessa
skilja de sig från Svamparne, och
genom växtstället i luften från Algerna.
I det allmänna språket få de vanligen
namnet mossa, och under detta såsom
slägtnamn har redan Linné gifvit de
flesta då kända arfeer Svenska namn;
men benämningen Mossa är högst
förvillande och måste utbytas mot Laf.
Denna växtfamilj, hvilken hos Linné
utgjorde blott ett slägte (och väl alltid
kommer att i folkspråket betraktas
såsom sådant, med Laf till slägtnamn),
fördelas nu i en mängd slägten, men
dessa äro ännu så litet stadgade, att jag
anser olämpligt att gifva dem Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
