Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone det gamla Europas stora arbetarfamilj i tvedräkt;
ty just denna tvedräkt bland arbetarne möjliggör
kapitalisternas maktställning, samt att de, för att
vidmakthålla denna söndring, vädja till det innerst ännu dolda,
ursprungliga hatet mot ”främlingarne”.
Äfven med hänsyn till sin internationella riktning
betecknar socialismen ett omisskänligt sedligt framsteg
och ett oundvikligt skede i den mänskliga utvecklingen.
I öfverensstämmelse med den utvecklingslag, som
här sysselsätter oss, vore det oriktigt, om man skulle
merça, att socialismen skall genom egendomsgemenskapen
undanrödja all och hvarje individuell egendom. Hvarje
utveckling försiggår tvärtom så, att ett nytt
utvecklingsstadium icke gör rent hus med allt det förgångna,
utan blott med de ej längre hållbara förhållandena,
hvilka stå i absolut motsats till de nya lifsvilkoren.
Då kollektivegendomen har trädt i stället för den
individuella egendomen till jorden och produktionsmedlen,
så upphör dock ej därmed den enskildes eganderätt till
de näringsmedel, han eller hon är i behof af, till kläder
och till andra föremål, som äro erforderliga för den
enskildes eller familjens uteslutande användande.
Detta slags privategendom kommer således att
alltid bestå, äfven under kollektivismen, ty den är
oumbärlig och tillika fullständigt förenlig med det
gemensamma egandet af jorden, bergverken, husen,
verkstäderna, maskinerna, verktygen och transportmedlen.
Redan nu uppträder kollektivegendom i mångahanda
former inför våra ögon, t. ex. offentliga bibliotek. Denna
anordning försvårar alldeles icke för den enskilde det
personliga begagnandet af böcker, som han eller hon
med anledning af dessas sällsynthet eller höga pris icke
kan skaffa sig; bokskatter blifva just därigenom, att de
öfvergå i det allmännas ego, oändligt mer värdefulla än
de i bibliofilernas bokskåp väl förvarade raritäterna.
På samma sätt kommer äfven kollektivegendomen till
jorden och till produktionsmedlen att låta enhvar
individ få begagna en maskin, de behöfliga verktygen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
