Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kuttergast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedträn och plugga till sen. Det är rent
märkvärdigt vad krut har för en kraft, för efteråt var
ingen som tog något av veden. Och Lundgren
själv tordes inte bränna den, utan han sålde den
till kyrkoherde Åsenlund.
Ja, de gastarna, de gastarna! Dagen innan
Tegel skulle komma, så kom fabrikör Enbom från
Norrtälje, för han skulle med på kostern. Dom
skulle över till Mariehamn. Enbommen var en
toker som gick omkring med bössa för jämnan och
sköt och knallade på allt han fick se. Han tog
Ossian med sig och de gick utefter bergena
och tittade efter fågel. Nu var det så, att
handlande Lundgren brukade bada, tokstollen, och
hoppade i från Österudden mest var dag och gav sig
ut att simma. Just när Enbommen och Ossian kom
fram till signalkanonen, skrek Enbommen till:
— Där är en säl!
Och så sköt han. Och en Guds lycka var
det att han inte sköt bättre, för det började vifta i
vattnet och skrika:
— Skjut inte, jag är ingen säl, jag är
specerihandlande Lundgren!
Men Ossian han bara skrattade och sa:
— Tro honom inte, han ljuger, skjut ni bara!
Är det nu ord av en kristen människa?
Ja, och så kom då äntligen grosshandlande
Tegel. Och det märkvärdigaste var, att han bara
flinade åt alltihop som Ossian hade ställt till, fast
det hade gått på livet för flera människor. Han
gav tullroddarn en tia till litet ved, som han sa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
