Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isbåten Pilens sista resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bytte om igen och krånglade, ända tills de
närmade sig Grisslehamn. Under tiden hade de
huggit loss litet proviant och stillat den värsta
hungern. Och det var inga modlösa karlar, som
stego ur Pilen på den fasta isbänken vid
Grisslehamns Ställudde. Men trötta voro de, och
reaktionen efter spänningen inställde sig våldsamt.
Tullvaktmästarna kommo ut och togo hand
om båten. Den äldste av dem, gubben Eliasson,
sade: — Ni har varit ute i natt, kan jag se på
båten. Jag har levat sjuttio år, men aldrig i min
levnads tid har jag tänkt mej ett sådant väder.
De fyra vacklade var och en till sitt. De
voro isstoder, och vid knän och armveck och
överallt i lederna hade isrustningarna spruckit,
så att kroppen lyste igenom. Det blev kaskar
och dygnslång sömn.
Detta berättade Mattsson för mig, medan han
tjärade sin båt.
— Det kan Engström gärna skriva om, så
att de får reda på inåt land, att här är inte som
att gå och böka i en åkerlapp. Och vill
Engström rita av Pilen, så står han i skjulet nere vid
sjöbodarna som ett minne, för stort mer duger
han inte till.
Jag gick ner och ritade av Pilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
