Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansons luftslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolvman och kyrkvärden skriva under med
tecken som skola föreställa bokstäver. Det gör
Janson gott att känna sig överlägsen i skrivning,
han höjer sig litet och de fyra klättra utför
vindstrappan.
Där nere i salen står Johanna i slöja och
myrten. Janson närmar sig henne och viskar:
— Vet du va ja har skrivit unner på kammarn?
— Nää, Janson lille!
— Nu ljuger du, mara!
— Tösst, för Jössu skull, Janson lille, dä va
väl paktumet.
— Ja, väser Janson. Visste du inte om’et?
— Nää, Janson, så visst som — — —
— Ljuger du, så går ja ifrån er allihop! Visste
du’et, ja eller nej?
— Ja, kära goa, men tösst, för Jössu namn
— pastorn är inne! Tösst, lille Janson, vi ska
ändra om’et, tänk inte på’et, tänk på skammen,
söte lille Janson, nu kommer ju allihop in. Tösst,
söta snälla!
Pastorn börjar.
Och Janson står där med sina grusade
förhoppningar. Nu är han i en klämma, i handklovar,
bunden på alla håll. En våg av äckel går genom
hans boddrängssjäl. Hans patrondrömmar blekna
inför den kalla verkligheten, att nu är han dräng,
där han borde varit herre.
— Vill du, Karl Efraim Janson, taga denna etc.
— Ja vars!
— Hur sa? frågar pastorn förvånad med
skandalhunger i de fettinbäddade ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
