Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansons luftslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty Herrans smorde, som hade den särskilda,
ovanliga Nåden, hade vid ett tillfälle förebrått
brudgummen att han gått de himmelska och världsliga
stadgandena i förväg genom att ge efter för den i
sig själv onda naturens pockande krav.
— Si, man skall döda naturen, som i sig själv
är av ondo!
Emellertid närmade man sig det för vigseln
bestämda klockslaget.
Men just som Janson skulle slå upp ölkaggen,
kommer svärfar och säger: — Hör han, Janson,
följ mä på kammarn, så får ja säja honom ett ord!
Janson anade rävknep och höll på att säga
att han inte hade tid, men han ville inte bråka och
följde.
Uppe på kammaren sutto tolvman och
kyrkvärden och stirrade förbi Janson i väggarna. Så
drar Isakson fram ett papper och säger åt mågen
att han skall läsa. Janson läser och hans hy
förvandlas.
Det innehåller en förbindelse att han skall
avsäga sig alla anspråk på det arv han siktat efter.
Det är ett paktum, en boskillnadshandling. Han
får inte ett öre av gubbens pengar. De tillhöra
Johanna och det embryoniska barnet.
Janson bleknar. Borta äro alla hans stolta
förhoppningar. Hans ståtliga skepp smälta ihop
till små barkbåtar som man täljer åt pojkar. Hans
ax bli så små, så små, att han ser sig som dräng
på sin blivande hustrus gård.
Men så rasnar han till.
— Djävla gubbe! Komma mä dä här en kvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
