Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårdvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som vanligt gick gubben Bogren i trädgården
och skällde. Dova, grova skall var det och riktigt
naturtrogna, ty han hade övning, och man kom ej
att tänka på någon liten racka utan på en hemsk
blodhund, van att spåra indianer.
När skallet upphört, väntade vi väl en timmes
tid, tills vi ansågo luften vara ren. Då äntrade
vi över vigt och tyst som kattor.
Vi voro i de stygga barnens paradis. I
månskenet glänste de härligaste gyllen och astrakaner
från dignande grenar. Träden voro gamla och
höga, men har det väl någonsin funnits en
apelstam nog hög och otillgänglig att avskräcka en
tolvåring? Efter en stunds försiktig orientering
runt boningshuset, där allt var släckt och där
gubben Bogren trött av skällandet säkert snarkade
under sitt täcke — för att inte tala om hushållerskan
— skredo vi till vårt brottsliga värv. Ett par
klättrade upp, skakade försiktigt och plockade och
vi andra stoppade fickorna fulla. Ja, ett par av
oss hade förtänksamheten att knyta om byxorna
vid knäna och proppa dem ända till randen.
Stången och planket knakade under vår tyngd,
då vi mödosamt klättrade tillbaka. Bytet
fördelades, och stoltare än våra förfäder som
återvände från trettioåriga kriget för att fylla sina
silverkistor och bibliotek med tjuvgods återvände
vi för att på säkert ställe undan föräldrars och
målsmäns spanande ögon gömma våra skatter.
Kvällen därpå skällde gubben Bogren ända
till midnatt. Han hade inte kunnat undgå att
märka förödelsens styggelse i form av brutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
