- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
255

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter sin morfar Torbern Bilde. Han var Ståthållare på
Köpenhamns slott. Det var denne herren, som Christiern
Tyrann misstänkte för Dyvikas död, och att han varit hennes
hemliga amant. K. Christiern anklagade honom för det svåra
brott, att hafva sin Konungs säng vanärat och besmittat, och
då Rådet dömde honom oskyldig, lät Kungen inkalla 12
bönder från Solberga by, hvilka utanför slottsporten öfver
Torben Oxe denna dom fälde: Hands egne gierninger dömde
ham: på hvilken orimliga dom Tyrannen, utan afseende på
Drottningens, Påfliga Legatens och hela Rådets förbön för
Oxen, lät honom på St. Gertruds kyrkogård i Köpenhamn
halshuggas[1].

Den tredje Johan Oxes son het Johan, var D. R. R.
gift med Metta Mogensdotter Giok och dog 1534. Han bodde
på Nilstrup i Låland. Uti grefvens fejde och under den då
allmänna böndernas resning mot adeln, anfölls Nilstrups
herregård. Johan Oxe som med grafvar och vindbryggor afhöll
första anfallet, såg sig för svag att fördrifva bondhopen,
mutade de tvänne bönder, som voro anförare för hela flocken,
gifvande dem hvardera en stor silfverkanna; hvarpå
belägringen upphofs; men under hemvägen fingo de andra
bönderne kunskap om de tvänne silfverkannorne, hvilka deras
anförare undfått, hvilket så förbittrade dem, att de först
slogo sina trolösa anförare ihjel och derpå vände om till
Nilstrup, att ånyo bestorma detsamma. Johan Oxe hade ett
par falkoneter eller kanoner på sin gård: han lät ladda dem
och tänkte tappert försvara sig; men då han sjelf riktade
och antände en af dem, sprang falkonetten i stycken och
slåg låret af honom, hvaraf han genast dog. Han hade många
barn, men ingen af hans barn fortplantade ätten. Sonen


[1] Enligt Svanings berättelse, var BondeJuryns utslag:
Vi dömme icke Torben, men hans egne gierninger fordemme
ham. I denna cause celebre ha Kolderup Rosenvinge, C.
Molbech, Rohman i Hist. Tidskrift 3 B. 1 h. meddelat
vigtiga kritiska belysningar, som göra det svårt att längre ställa
Oxe uti idel ljus och Konungen uti idel mörker, utan synas
dessa män täfla i slafveri under sina orena passioner. Var
Konungen öfvertygad att O. först velat våldtaga och så
förgifvit Dyveke, så kunde å hans sida ej mindre väntas än
som skedde. Om ett annat T. Oxes våldsverk, se De la Gard.
Arch. 2. 62 och Kolderup Rosenvinges anmärkningar (der
en bättre afskrift af hufvudommen meddelas) i Hist. Tidskr.
af den danska Hist. Förening Kbhvn 1841.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free