Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland Oxenstiernas talrika följe märktes, utom en mängd
lägre betjening, ett par prester, flere pager, skrifvare och
läkare. Ofverallt skulle också rikskanslären representera,
mottaga främmande sändebud, officerare och utländingar.
Afven drottningen och konungens syster gästade hans hus.
Särskildt omtalas Oxenstiernas ståtliga intåg i Elbing.
Därom har den samtida polske historieskrifvaren Rudawski
lemnat en utförligare beskrifning, ur hvilken vi meddela
följande: Onsdagen den 12 dec. 1655 kl. 5 e. m. intågade
Erik Oxenstierna i Elbing. Invånarne vnro uppstälda långs"
hela vägen. I spetsen för tåget red major Säcken ensam,
med ett bistert utseende och min, så att man skulle kunna
tro, »att Mars var en svensk». Därefter kommo svenska
trupper af olika vapen och med olika fargade fanor och
standar, sedan fyra elbingske rådsherrar i en vagn, och
slutligen Sveriges rikskanslär sittande på en präktigt utstyrd
och krusad häst. Han ensam hade ett vänligt och leende
uttryck i sitt anlete. Honom följde v. d. Linde. Tolf
salvor aflossades i den nya och lika många i den gamla
staden såsom ett tecken på den allmänt rådande glädjen.
Så älskadt var Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas namn
i Elbing.
Afven vid sin ankomst till Königsberg dec. 1655 väckte
Oxenstierna ett visst uppseende med sitt ståtliga följe om
300 hästar. 6
\
Erik Oxenstiernas hälsa hade aldrig varit stark, såsom
förut flere gånger omnämnts. De mångahanda göromålen
medtogo ytterligare hans krafter. Under sommaren 1656
var han en tid ganska sjuk. Lynnet var ock understundom
nedstämdt därföre att konungen ibland gick rikskanslären
förbi och ådagalade en allt för stor själfrådighet; ännu mera
nedslående verkan hade den politiska ställningen under
hösten 1656, de stora penningebekymren och de sista
förödmjukande underhandlingarne med Brandenburg. Afven
synes den gamla rivaliteten mellan Oxenstierna och M. G.
de la Gardie ånyo framträdt, ehuru orsaken nu är konungens
gunst. Likaledes rådde en tid af obekant anledning
spänning mellan honom och Schering Rosenhane. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
