Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anseende, hade hitintills visat sig vuxen dessa svåra
uppgifter, men de blefvo vanskligare att lösa allt efter som
den politiska horisonten mörknade och det ekonomiska
trycket ökades.
Fördraget i Marienburg hade visserligen klargjort
Sveriges ställning till Brandenburg och skaffat konungen
en värderik tillökning i styrka vid det stundande polska
fälttåget, men underrättelserna från de andra makterna
voro fortfarande lika oroande. Man kunde när som hälst
befara ett inbrott på svenskt område från Danmark eller
Ryssland, och om äfven kurfursten vid mötet i Holland lofvat
sin bemedling vid underhandlingarne med dessa makter, så
var det mer än ovisst, om detta skulle kunna hjälpa. Den
största vaksamhet och försigtighet voro därföre af nöden.
Oxenstierna skulle dessutom underhandla med kejsarens,
Frankrikes och Generalstatemas sändebud, hvilka, såsom vi
redan nämnt, för längesedan begärt underhandling, så att
den nu ej längre kunde undvikas, utan att man alldeles
stötte bort dessa makter. Sten Bjelke erhöll
kredential-bref (24/6) för e» ambassad till de tyska hofven, hvars syfte
egentligen var att utforska ställningen i Tyskland och hvad
man därifrån kunde hafva att förvänta. Till Krister Bonde
sändes en ytterligare påminnelse (28/6) att afsluta ett
förbund med Cromwell, hvars offentliga mål skulle vara att
stödja protestantismen i Europa och hvars egentliga syfte
var såsom bekant att skaffa konungen välbehöfliga subsidier.
Till Siebenbiirgen affardades först Otto Wellingk och sedan
ett nytt sändebud, Jakob Törneskiöldh, som skulle anmoda
furst Rakoczi om vapenförbund mot Polen mot erhållande
af betydande delar af detta rike samt titel af polsk konung.
Oxenstierna skiljdes från Karl Gustaf i slutet af juni
och for öfver Thorn tillbaka till Marienburg; konungen for
ned åt Polen. Inom kort nåddes de af den oroväckande
underrättelsen, att ryssame hade, innan konungens sista
fredsanbud nått tsaren, infallit i Ingermanland. Oxenstierna
hade i början svårt sätta tro härtill, men länge räckte ej
tviflet. Åfven från Polen inlupo sorgliga underrättelser.
Warschau hade fallit, och konungen tvangs af flere skäl
till overksamhet i lägret vid Novodvor. Oxenstiernas bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
