Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERHANDLINGAR MED BRANDENBURG VÅREN 165 6. 273
spenso» och K. M:t fick en »real tjenst». Om Johan Kasimir
icke ville gå in på freden, då skulle kurfursten börja kriget,
och han försäkrade, att han »i mot- och medgång vore med
K. M:t förknippad». Rikskanslären afbojde, som var att
vänta, dessa medlings- och fredsforslag. Han påvisade faran
af neutralitet, att en fiende i början lättast kunde
tillintetgöras, och att det vore dyrt hålla en här i eget land.
Sveriges ställning vore ganska trygg, och man hade ej skäl
till oro för någon makt.
De sista underrättelserna från Polen ingåfvo verkligen
goda förhoppningar, så att de kurfurstlige genast från
början funno, att de ej kunde yrka på sådana förslag, som
deras instruktion innebar. I stället synes man dryftat
frågan, hvarföre underhandlingarne uppskjutits under hela
vintern, och hvem skulden härför skulle drabba. Bägge
parterna skylde på hvarandra. Oxenstierna påminde om att
han ifrån början alltid tydligt förklarat, det han hade
fullmakt att underhandla och tillika påvisat olägenheterna af
uppskof. Om detta oaktadt kurfursten yrkat på att direkt
underhandla med konungen och fasthållit den tron, att
Oxenstierna endast hade fullmakt till praeliminärförhandlingar, så
vore det ej dennes fel. Oxenstierna var synbarligen misslynt
öfver detta missförstånd, och det tillskrefs residenten
Wolfs-berg, som torde förordat en underhandling direkt med
konungen, hvilket denne äfven först önskat.
Ehuru rikskanslären sålunda uttalade sitt missnöje öfver
Brandenburgs dröjsmål, sökte han själf fortfarande uppskjuta
forhandlingarne, då det var antagligt, att Karl Gustaf inom
kort skulle vara i Preussen, och hans ankomst ofelbart
skulle nedsätta Brandenburgs anspråk. Hans instruktioner
voro dessutom alldeles otillräckliga för att besvara kurfurstens
förslag. Han sökte därföre endast hålla de kurfurstlige i
godt humör, förringa faran och »hålla dem fast, att de icke
måtte komma ur skrankorna, där de hafva lupit uti». »Kunde
jag vara lyckosam nog», skref han den 24 april till
konungen, »att hafva i dessa vedervärdigheter träffat K. M:ts
intention, vore det mig till stor hugnad; är ock något icke
så juste råkadt, hoppas jag Kongl. Maj:t det nådigst förmärker
Ellen Fries. Erik Oxenstierna. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
