- Project Runeberg -  Erik Oxenstierna. Biografisk studie /
166

(1889) [MARC] Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIONDE KAPITLET.

Det har redan i det föregående omnämnts, att Erik
Oxenstierna lifligt deltog i 1650 års märkliga riksdag, och
att han då för första gången inom Sverige gjorde sig
bemärkt för sin duglighet och sina insigter. Den närmare
redogörelsen för hans uppträdande vid detta tillfälle har
dock uppskjutits, för att behandlas i sammanhang med 1655
års riksdag, till följd af det nära samband, som finnes mellan
ofvannämnda bägge riksdagar.

Den riksdag, som af Karl Gustaf sammankallades år
1655, utgör nämligen i mycket en fortsättning af den af
1650. Vid såväl det ena som det andra tillfället fordrar
regeringen, oaktadt den slutna freden, ny utskrifning och
nya skatter, och det är till en stor del denna fordran, som
framkallar den hos de ofrälse stånden sedan längre tid
tillbaka jäsande reduktionsfrågan. Men ställningen vid dessa
bägge riksdagar är dock väsentligt olika, och resultatet blir
ock till följd däraf olika.

År 1650 stod i spetsen för styrelsen en drottning, som
genom sin nyckfullhet och sitt slöseri skaffat sig många
fiender bland alla klasser. Själf torde hon redan nu närt
planen att lemna styrelsen. Säkert är, att hon saknade både
den kraft och det allvar, som fordrades för att kunna råda
bot för de ekonomiska svårigheter, med hvilka regeringen
hade att kämpa. Hon förstod att genom intriger skjuta allt
ansvar ifrån sig och begagna de olika klasserna emot
hvarandra, hon gjorde spetsiga anmärkningar och gaf fagra löften,
men det har ej ännu påvisats, att hon någonsin hyste någon
plan eller ens en allvarlig önskan att lösa reduktionsfrågan.
Rådet var inom sig söndradt; drottningen misstrodde sina
rådsherrar, desse voro missnöjde med henne.
Sinnesstämningen hade ytterligare blifvit upphetsad genom 1649 års

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feerikox/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free