Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmande till Staterna. För att hindra underhandlingarnes
afbrytande beslöto emellertid Staterna genom en resolution
af den 21 okt. 1652 n. st., att ett nytt förbund mellan dem,
Sverige och Danmark skulle af v. Beuningen föreslås. På
hans andragande härom svarade drottningen, att hon ej
vore obenägen, men att hon dock ej ville inlåta sig i några
underhandlingar, förr än v. Beuningen erhållit fullständiga
order, och såväl Danmark som Staterna visat sin »inclinatio».
Axel Oxenstierna uttalade sig däremot genast tydligare emot
ett nytt fördrag, som han efter den för Sverige sårande sista
dansk-nederländska alliansen ansåg outförbart.
Detta oaktadt gaf dock v. Beuningen med en
förvånansvärd ihärdighet ej allt förloradt, utan hoppades på en allians,
särskildt sedan en dansk ambassad under Mogens Högh i
början af året 1653 anländt till Stockholm för att där
bevaka Danmarks intressen. Svenskarne började nämligen nu,
för att erhålla kännedom om Danmarks förrhållande till
Staterna, att visa sig benägna för ett förbund enligt v.
Beunin-gens förslag. Danskarne trodde förslaget utgått från
drottningen, och v. Beuningen sökte intala dem, att de genom
redemp-tionstraktatens upphäfvande skulle kunna aflocka sig
fördelaktiga vilkor af svenskarne. Mogens Högh sade sig visserligen ej
hafva några order om en allians, men han underrättade genast
sitt hof om förslaget och fick till svar, att Danmark ej vore
obenäget för ett dylikt förbund, v. Beuningen framstälde nu genast
sina planer. De tre rikena skulle sluta ett stort gemensamt
förbund, hvarigenom de enskilda fördragen skulle befästas
och utjämnas. På denna förklaring gaf nu drottningen ett
be-stämdt svar: förr än Sverige får en fullständig satisfaktion
för de oförrätter det af Danmark och Staterna lidit i sin
sjöfart, och förr än det blir garanteradt full frihet i sin handel,
så kan det ej ingå i något föreslaget fördrag, ehuruväl det
annars ej vore därtill obenäget. Drottningen hänvisade sedan till
sina medlingsförsök, sade sig vilja fortsätta dem och ej bryta
neutraliteten förr än allt hopp vore ute att på denna väg
vinna fred. Vid dessa uttalanden förblef hon sedan under
den följande tiden. An mera oförbehållsamt och bestämdt
uttalade sig rikskanslären såväl mot en förnyad allians som mot ett
brytande af neutraliteten, v. Beuningen förstod dock icke eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
