Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot landtråden, efter han alltid så berömlig hafver sig
förhållit såsom en fäderneslandets fader och dem med all respekt
gått under ögonen». De framlemnade tillika en skrift,
undertecknad af landtråden och ridderskapet, i hvilken de bådo
om ursäkt, om de öfverilat sig, men framhärdade i sin fordran,
att ej ståthållaren skulle ega rätt att presidera i deras
landt-stol. Grefve Erik beklagade, att han ej kunde börja sin
oration med en »gratulation om deras hörsamhet». Han
framhöll, att han förr toge sitt afsked än han tilläte dem att
förakta honom och hans ämbete, han kunde ej handla emot
sin instruktion, och de kunde gärna göra sig i ordning att
resa heni, ty någon landtdag kunde ej hållas. Grefven sade
sig härvidlag »hafva lagt alla privatpassioner ä part, allenast
H. K. Maj:t sker ett nöje i sin höghet». Man skildes åt.
Underhandlingarne afbrötos dock ej, och ridderskapet
uppträdde, ehuru tills vidare utan framgång, såsom medlare.
Den 23 febr. hade landtråden åter en sammankomst med
guvernören, de gamla argumenten upprepades, nya tillädes.
Oxenstierna förklarade, att vid hvarje session borde kronans
intressen vara företrädda, att land tråden ej, då de sutto i
domstolen, hade någon annan rang än den af landtråd, och
att ståthållaren, då han presiderade, hade guvernörens rang
och värdighet. Slutet af underhandlingen var, att
guvernören förklarade sig aldrig i evighet gifva vika, men om de
ville öfverlemna frågan åt honom, skulle de få skäl att blifva
nöjda. Landtråden sågo sig då tvungna att gifva efter för
att ej få domstolen overksam. En kompromiss ingicks.
Oxenstierna lofvade att själf presidera under hela denna landtdag,
dock ej tvungen utan af fri vilja, och de skulle minnas, att
han ej gaf efter i princip. Landtråden visade sig tillfreds,
förklarade, att de i allo ville ställa sig såsom trogna och
hörsamma undersåtar, »därmed gick hvar och en content till sitt».
Följande dag, då grefve Erik kl. 8 f. m. kom ur kyrkan,
tillkallade han landtråden och adeln och höll till de förra ett
förmaningstal. Yxkull svarade, att de förtrodde sig i hans
händer, hvarefter alla begåfvo sig till landtstugan, där
landt-dagen fortsattes.
Emellertid var frågan endast uppskjuten, ej löst. Vid
1650 års rättegångsdag var hon åter före. Guvernören kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
