Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polska traktaten af 1635, hvilken i hufvudsak var Per Brahes
verk, och han gillade ej den vänskap Per Brahe alltid visat
det pfalziska huset. Detta allt oaktadt tyda deras
brefväx-ling på att vänskap och förtroende ej alldeles undergräfts
genom motsatta politiska meningar. Per Brahe närmade sig
äfven vid denna tid rikskanslären, enär han tyckes ogärna
sett Kristinas redan framträdande förkärlek för Magnus
Gabriel de la Gardie och dennes trolofning med Maria
Euphro-sina. 2 Karl Karlsson Gyllenhjelm var en Oxenstiernas
motståndare, men han var gammal och hade aldrig haft något
större inflytande inom rådet. Erik Gyllenstjerna, Erik Ryning,
Mathias Soop m. fl. rådsherrar voro ej af den betydenhet,
att de kunde bilda en motvigt mot rikskanslären, och de fleste
voro dessutom honom uppriktigt hängifna. Per Baner, Åke
Henriksson Tott och Johan Skytte, hvilka förut ofta hade
motsatt sig rikskanslären, funnos icke mera. Gustaf Horn och
Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, hvilka vid den nämnda tiden
flitigt besöka rådet, voro genom slägtskapens band förenade med
rikskanslären. Gabriel Bengtsson Oxenstierna var likaledes
hans frände, men dennes »väsen», såväl vid hans
ämbetsför-rättningar som i hans enskilda lif misshagade rikskanslären.
Han torde dock på det hela taget ansetts tillhöra kanslärens
vänner och understödt hans rådslag. Säkert är, att han än
mindre var i gunst hos fältherren och hans familj, och detta
såväl vid denna tid som under den följande. Han lemnade
dock snart Stockholm för att såsom generalguvernör afgå
till Riga. 3
Axel Oxenstierna kunde således i slutet af 1645
obe-stridt anses såsom rikets mäktigaste man. Genom sin son
Johan kunde han dessutom utöfva ett afgörande inflytande
på de betydelsefulla underhandlingarne i Osnabriick, och genom
sin yngste sons återkomst till fädernesland tycktes han böra
få ytterligare ett stöd för sin maktställning. Vid sin
hemkomst från den danska fredskongressen mottogs rikskanslären
också af drottningen med alla tecken af välbehag, och hon
föreslog inom kort i rådet, att Axel Oxenstierna skulle
upphöjas i grefligt stånd. Rådet biföll enhälligt hennes förslag
Rikskanslären hade förut flere gånger varit erbjuden denna
värdighet, men alltid undanbedt sig densamma. Nu emottog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
