Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armar, och. ett uttryck af tillfredsställelse sväfvade
öfver hans magra, mörka - anlete. Plötsligt
vände han sig till sin njs.rf maste man och
sade:
“Den fagra jungfru Guttcorfms dotter brann
väl inne, då I satten eld på sttugan? Yid Kristi
kors, hon skulle väl äfven ( en gång brinna,
då så många män brunnit för ! henne!“
Med ett rått skratt af slö t han sitt skämt.
Men i samma ögonblick flögo ttvänne pilar från
sina strängar, och den helige gudsmannen
störtade baklänges från hästrjyggen, famlande
i luften.
En klangfull stämma ropaide ur skogen:
“Ku är min fader Guttornn hämnad, — nu
har Harald Ulfsson ro i grafven!“
I samma ögonblick mumken föll, susade
hundra pilar i luften, och mån.gen tapper norrman
segnade, träffad, ur sadeln.
“Vid helge konung Olof!“ ljöd Hakons välbekanta
stämma. “Inför lefvande Grud! mig
lyster se den, som hämnas Gruttorm och den
djerfve Haralds död! Hållen stånd, hållen
stånd, kämpar!“
Norrmännen vände sina hästar och sporrade
dem mot bråtarne, men djuren ryggade tillbaka
för de väl rigtade pilskotten. Hakon
studsade till och med, ty flere pilar genomborrade
hans skarlakanskappa. Men så höjde han
sitt svärd och följd af sina tappraste sprängde
han in i skogen, och snart veko bönderna
men då ljöd Vig Halldorssons rop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
