Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting!... ekorrarne och jag voro lika goda vänner
för det!
På visst sätt var jag en kättare liksom höstvinden,
ty jag sträckte nämligen helt beqvämt ut mig på
den af solen uppvärmda stenplattan. Jag rökte till
och med pipa, och någon gång, då hettan gjorde mig
sömntung, och gräshoppornas entoniga »klirr-klirr!.. .
klirr-klirr!» ljöd som en vaggvisa, lade jag min
bred-skyggiga filthatt öfver ansigtet och tog mig en lur
— allt på den der stenskifvan, som uppbar det gamla
ärevördiga krucifixet.
Det der krucifixet högt öfver landsvägen, som
leder ned till Touques, måtte likväl ha kommit ur
modet, ty af alla vandrare, som drogo det förbi, var
det ingen, som lyfte på mössan eller gjorde
korstecknet. Rosorna, de hvita rosorna höll man heliga,
men krucifixet glömde man att bevisa sin vördnad.
Jo, det fans en, som aldrig glömde det: —
Ma-rietta! — Marietta på sin lilla mulåsna och med sina
rymliga vidjekorgar, fy Ida med de präktigaste päron
och aprikoser — Marietta, som hade de vackraste
ögon i hela departementet Calvados och som var så
rysligt, rysligt from — hon glömde det aldrig! Alltid,
då hon red förbi krucifixet, sänkte hon helt ödmjukt
sin lilla ramsvarta nacke och slog helt fromt ett kors
framför sig i luften. Derpå lät hon åsnan falla in i
ett skarpare traf, under det hon sjelf sände en hel
liten kaskad af de mest klockrena toner upp mot
de svagt rosenfärgade skyarne, ty det var nämligen
alltid i gryningens första stunder eller vid
solnedgången, som Marietta färdades förbi krucifixet på
väg till eller från den lilla köpingen Touques, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
