Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett par år skulle indragas, men åren 1791 och 1792
inträffade ett par dödsfall, som skulle på det
smärtsammaste beröra honom och hans närmaste och
medföra stora förändringar. Augusta Rålamb avled
nämligen den 8 november 1791 och Ulla Wrangel den 28
april 1792.
Den vackra och spirituella Augustas bortgång, som
kom efter blott några få dagars sjukdom, väckte stor
bedrövelse och förstämning. I brev från Wrangel och
Ebba Sparre till Ulla Wrangel träffas talande
vittnesbörd härom. Sålunda skrev den förre den 15
november från Stockholm, där han några dagar förut varit
med på begravningen, följande: »Du kan ej imaginera
dig bedröfligare dag än förra fredagen, då vår saliga
Augusta begrofs. Jag för min del har aldrig känt så
stor förlust; Gud bevare mig från större. Rålamb är
lycklig i sin olycka, att kunna behålla en köld, som
dock af mig anses under mänsklig värdighet.
Grefvinnan Brahe har visat, att hon var en verklig vän af
Augusta. Hon var inconsolable; jag passerade hela
dagen hos Rålambs.» Tre dagar senare skickade han
ett nummer av Dagligt Allehanda med verser över
den bortgångna. »Auktorn torde du gissa», tillägger
han, och av ett brev från Ebba Sparre får man veta,
att det var han själv. Föga märkvärdiga som
skaldeprov, skänka verserna en föreställning om hur avhållen
och beundrad den avlidna var:
Vid Friherrinnan Rålambs graf den 11 november 1791.
Ett odlat wett, ett ädelt hjärta,
En dygd som själfva solen ren;
Alt gömmes under denna sten,
Dess vänner til en gruflig smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
