Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen genom detta offentliga angrepp p& sin ära, hvilket- sedan
ledde till andra förklaringar ooh trassel, fann sig tvangen att
taga afsked.
Samma dag baronen var i det nyss omn&mda sällskapet,
några veckor efter fru von T—s bal, ankom till honom ett
bref med svart sigill under hans frånvaro. Julie, som
igenkände Brinks stil, bäfvade för den betydelsefulla svarta
budbäraren, slet hastigt upp sigillet och såg att det var hennes
gamle faders död som tillkännagafs.
Innan baronen kom hem, hade redan en ny blodstörtning
infunnit sig, läkaren skakade betänkligt på hufvudet, men
ännu en gång segrade naturen och konsten i förening: ännu
en gång steg den unga qvinnan upp. Rosorna voro dock för
alltid flydda från hennes kinder, lifligheten från hennes lynne,
den sista skymten om en bättre framtid från hennes
halfstel-nade bjerta. Det var endast i sitt barns leende hon numera
fann en ersättning för allt hvad hon dagligen kämpade och led.
Baronen reste någet senare ensam ned till Knapergården
för att uppgöra affärerna med sin svåger. Brink blef på
Julies uttryckliga begäran utsedd att handhafva deras
angelägenheter, tilldes8 den fasta egendom, som föll på hennes lott,
blif-vit förvandlad i penningar. Sådant kunde likväl ej så lätt
verkställas, och Brink försäkrade baronen att minst ett par år
skulle åtgå, innan de vidlyftiga affärerna hunnit redas efter
hans önskan.
Baronen återreste snart till Stockholm, der ban fann sin
hustru i samma svaga tillstånd som han lemnat henne. Nu
besöktes brunnar och bad till stor kostnad och liten nytta.
Hon var och förblef sig lik, ständigt sjuklig och död för det
yttre lifvets nöjen och behag. Halftannat år senare erhöll
Brink, med hvilken honjemt korresponderat, följande bref från
henne:
”Er begäran, herr Brink, vill jag gerna uppfylla, det vet
gud, om ej för min egen, så åtminstone för min arma dotters
skull, men lika gerna kunde man försöka att dämma en
störtsjö med en liten brädlapp som att genom böner och
föreställningar söka hejda loppet af min mans otroliga slöseri. Nej,
de göra icke någon verkan, om ej stundom en motsatt.
Sedan min fars död och sedan han kommit till en betydlig del
i besittning af arfvet, anser han all återhållsamhet öfverflödig.
Jag har under våra senare resor till badet upptäckt att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
